Tillbaka Read Runeberg

Sveriges forntid : försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern

Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 103
102–103

Sida 102

ri^e funnit någon farkost, som med säkerhet kan hänföras till denna tid ehuru de i våra sjöar och mossar ofta anträffade, af en urhålkad trädstam gjorda båtar med skäl kunna anses som representanter för den äldsta tidens farkoster. Åldern kan dock icke i hvarje särskildt fall bestämmas, då sådana båtar äfven begagnats långt efter stenålderns slut, i vissa mera aflägsna nejder ända in i våra dagar. Så fanns t. ex. ännu år 1855 en sådan "ekestock", gjord af en urhålkad ekstam, vid ett fiskaretorp på sjön Asnens strand i Småland; den höll i längd 14 fot, men i bredd endast 2 fot. l

Bland lemningarna efter de schweiziska pålbyggnaderna, både de som höra till stenåldern oeh de från bronsåldern, har man emellertid funnit flere sådana kanoter, af hvilka en, som med säkerhet kan hänföras till förstnämnda period, är afbildad här (fig. 93).2 Ännu i början af detta århundrade kunde man på alla sjöar i Schweiz se en mängd sådana båtar; de kallades "Binbäume".3

Jagt och fiske voro väl de förnämsta näringsgrenarne under stenåldern; kjökkenmöddingarna visa, att de voro de enda under periodens äldre del. Att under stenåldern, då nästan hela landet var en enda ofantlig skog, villebråd, äfven det till föda yppersta, fanns i mycket större mängd än nu, behöfver knapt anmärkas. Lika rika voro väl äfven sjöarna och hafvet på fisk.

Den äldre stenålderns nordbor egde, såsom vi sett (sid. 40), endast ett husdjur, hunden. Detta djur användes emellertid af dem icke blott såsom medhjelpare på jagten, utan, liksom hos eskimåerne och många indianstammar i Nordamerika, begagnades dess kött äfven till föda. Etatsrådet Steenstrup har nämligen fäst uppmärksamheten derpå, att de i kjökkenmöddingarna funna benen af hundar ofta hafva sådana märken efter knifvar eller andra skärande instrument, som endast kunna hafva uppkommit derigenom, att köttet blifvit afskrapadt för att tjena till föda åt menniskor.4

Under stenålderns senare, eller åtminstone sista, del voro deremot Sveriges invånare icke så uteslutande hänvisade till jagtens och fiskets stundom kanske ovissa afkastning. Flere under senare åren gjorda fynd i svenska grafvar från stenåldern hafva nämligen visat, att redan

1 Afbildad i Hyltén Cavallii "Värend och Vildarne", 1 sid. 24. Enligt "Ny Illustrerad Tidning" 1872, sid. 418, begagnades en sådan båt ännu år 1865 på Laga-ån.

2 Keller, "Pfahlbauten", 5:ter Ber., pl. 10 fig. 23. Jfr 2:ter Ber., sid. 124; liter Ber., pl. 4 fig. 21, sid. 94 och 96 (af ek, 50'fot lång, lastad med sten); örter Ber., sid. 45.

3 Keller, "Pfahlbauten", liter Ber., sid. 94. Se Hersche, "Zur Geschichte der attesten Fahrzeuge, vornehmlich des Einbaumes" i "Anzeiger fur schw. Alterthumskunde" 1873, sid. 443 och 463.

4 Steenstrup, "Om Menneskeslsegtens tidligste Optraeden i Europa", sid. 33.

Källa: Project Runeberg ·