Sida 105
att koka sin föda. På en tid dä icke ens eldstål och flinta fanns, var det dock icke så lätt som nu att åstadkomma eld; man ser derföre äfven, att mänga folk underhållit en aldrig slocknande eld, först af praktiska, sedan af religiösa skäl.
Under stenåldern kunde man få eld antingen genom ett hastigt och länge gnida två fullkomligt torra trästycken mot hvarandra, — såsom flere vilda folk ännu göra,1 — eller med tillhjelp af flinta och svafvelkis, använda ungefär som stål och flinta. I engelska grafvar från sten- eller bronsåldern har man funnit flintor och svafvelkis-stycken tillsammans, bärande tydliga spår af att hafva varit begagnade till nyssnämnda ändamål.2
Flere af de i stenålderns grafvar funna lerkärlen hafva troligen varit använda som kokkärl. Någon gång, t. ex. å det sid. 85 omtalade kärlet från gånggriften i Denghoog, ser man ännu på dem tydliga spår af en sådan användning.
Man vet visserligen, att ännu i senaste tid krukmakarekonsten varit alldeles okänd för flere folk, t. ex. icke blott för Bushmännen i södra
Fig. 96. Lerkärl, f. i en dansk gånggrift. 1/3.
De använda härvid, såsom jag sid. 60 not 3 nämnt, ofta ett instrument af samma slag som fig. 18 å sid. 59; Lubbock, "Pre-historic times", 3:dje uppl., sid. 524, jfr sid. 451. I Wood's "Natural history of Man" (1, sid. 101) lemnas en beskrifning och afbildning af den method kaffrerne i Afrika använda för att på detta sätt få eld.
Evans, '"Stone implements", sid. 284. I en af de belgiska stenåldersgrottorna har man äfven funnit ett stycke svafvelkis med spår af nötning; Dupont, "L'homme pendant les ages de la pierre", 2:dra uppl., sid. 153.
Fig. 94—95. Lerkärl, funna i danska gånggrifter.
Källa: Project Runeberg ·