Sida 115
Europa har man funnit flere gånggrifter med sådana, stundom ganska stora utbyggnader. 1
På kammarens ena långvägg finnes en öppning, från hvilken en gång leder, bygd på samma sätt som kammaren, men lägre och smalare. 2 Gången, åtminstone dess inre del, är vanligen täckt med stenblock, liknande kammarens takstenar, men mindre. Vid gångens inre ända, och vid den yttre ändan af dess betäckta del, finnes ej sällan ett slags dörrinfattning, bestående af en tröskelsten och två smala, något inskjutande "dörrposter" (fig. 109 a, b, l11 och 112). 3 I en år 1872 öppnad gånggrift vid Karleby kyrka nära Falköping fanns innanför gångens yttre tröskel en flat, nästan rektangulär kalkstenshäll, hvilken hade samma bredd som "dörröppningen" och troligen tjenat som dörr, ehuru han nu låg kullfallen. Och gången till en år 1866 undersökt gånggrift vid Enslev i Jylland var ännu vid den yttre ändan stängd med en upprättstående stenhäll.4 Äfven många andra gånggrifter hafva haft sådana dörrar af sten. 5 Några hafva troligen varit stängda med dörrar af trä, såsom förhållandet varit i den här ofvan (sid. 90, not 3) omtalade gånggriften vid Langen-Eichstätt i Sachsen.
Gången är riktad åt söder, öster eller sydost; stundom har han dock någon liten dragning åt sydvest. 6 Vanligen mynnar han på eller nära midten af kammarens ena långvägg. Stundom börjar han emellertid närmare dess ena ända; någon gång t. o. m. invid denna. 7 Nästan alltid är han vinkelrät mot kammaren. I Sverige finnas visserligen några få grafvar från stenåldern med en gång i samma riktning som kammaren (fig. 120 och sid. 134); och dylika grafvar förekomma äfven i andra länder. 8 Men dessa närma sig mera våra hällkistor, som vanligen äro öppna vid ena ändan, merendels den södra, vid hvilken ända stundom ses spår af en gång i samma riktning som kistan.
1 Fergusson, "Rude stone monuments", sid. 164 (England), 202, 208 och 214 (Irland), 246, 259 (Skotland); "International congress of prehistoric Archgeology; 3:rd session, 1868" (Norwich), sid. 222, pl. 1 (Bretagne).
2 Stundom hafva dock både kammare och gång samma höjd ("Årböger" 1866, s. 209.)
3 Ex. härpå ses i "Ant. tidskr. f. Sv.", 3 sid. 27 (not) och 28: "Månadsbl." 1873, sid. 11 ; "Annaler f. nord. Oldk." 1858, s. 204, 208 och 210; "Arb. f. nord. Oldk." 1866, s. 209. Jfr Madsen, "Steenalderen", pl. 12—14.
4 "Årböger f. nord. Oldk." 1866, sid. 208.
5 Se t. ex. Madsen, "Steenalderen", texten sid, 12 ("jsettestuen" vid Uby). I en graf från stenåldern i Bretagne har man funnit en med inhuggna figurer betäckt stenhäll, som troligen tjenat till dörr, se här ofvan sid. 76, not 1. Äfven i ingången till grafkistan vid Torseke i Skåne (sid. 132 härnedan) låg en kullfallen dörr.
6 Madsen, "Steenalderen", pl. 13 (vår fig. 112).
7 Werner, "Antiqv. berättelser", II pl. 4 fig. 2.
8 Frankrike och Spanien. Se Fergusson, "Rude stone monuments", sid. 364, 384, 387; Norwich-kongressens förhandlingar, sid. 222, pl. 1 fig. 4; Cazalis de Fondouce, "Allées couvertes de la Provence", pl. 2, 3 och 5.
Fig 1ll. Gångens inre dörröppning i en gånggrift å Vetterlinsgårdens egor invid FaIköping.
Källa: Project Runeberg ·