Sida 127
niska kunnat krypa in derigenom." I grafven fann man "3 vackra knifvar och en spjutspets af flinta, samt en stenhammare med skafthål." 1
Den andra kistan, hvilken varit 8 fot lång och 6,2 fot bred, upptäcktes för tio år sedan i ett stenkummel vid Sölfarp Nedergården i Murums socken. Takhällarne voro nedfallne; hvardera långsidan och den mot N.V. vettande gafveln hade bestått af två hällar. Vid öppningen — således i den sydöstra ändan — skall man hafva funnit två mot hvarandra stälda stenar af det utseende som fig. 121 visar, "hvarigenom grafrummet liknat en hundkoja". Den ena af dessa stenar, hvilken fanns qvar vid friherre Djurklous besök år 1869, var 4,6 fot hög; urholkningen, "som tydligen var urknackad", hade en höjd af 2,2 fot och 0,8 fots bredd. "Vid grafvens genomletande hittades några flintsaker, deribland två knifvar, spjutspetsar, en fyrkantig spetsad nål af hvitgrå stenart (möjligen ett bryne, likt Atl. 4) och några skärfvor efter lerkärl, men inga ben och intet spår af kol eller aska." 2
En sådan ingång till grafven, som den fig. 121 afbildade, synes utgöra ett slags mellanform mellan de i gånggrifterna vanliga — bildade af två på något afstånd från hvarandra stälda stenar — och de runda hålen i hällkistorna vid Våmb, Horsared, Röd och Medelplana.
Äfven i andra länder, t. ex. i England, Frankrike, Cirkassien och Indien, har man funnit flere dösar och hällkistor med mer eller mindre runda, i ena vägghällen uthuggna öppningar. 3 Fig. 122 visar en indisk graf af detta slag, belägen i bergslandet Coorg i Sydvestra delen af vestra indiska halfön. Kistan är genom en mellanvägg delad i två rum; till hvartdera rummet leder en halfrund öppning. Att denna finnes vid väggstenens öfverkant beror troligen derpå, att grafven var nedsänkt i jorden, så att täckhällen låg i jemnhöjd med marken.4 Andra indiska stendösar eller hällkistor hafva ett rundt hål midt på ena väggen (jfr %. 118).
I sammanhang härmed torde ett egendomligt förhållande förtjena nämnas, som blifvit iakttaget å en hällkista belägen vid Hugeryr i Råggerds socken, södra Dalsland. I tre af långsidornas hällar äro vid öf-verkanten halfrunda hål urknackade, men endast af 2,5 tums bredd
1 Djurklou, reseberättelse för 1869, sid. 259 och 264; Ljungström, "Åhs och Wedens härader", sid. 59.
2 Djurklou, reseberättelse för 1869, sid. 263—4.
3 Fergusson, "Rude stone monuments", sid. 167, 344, 357 (grafvar i Sydvestra England och Bretagne med alldeles sådana stenar som fig. 121), 447, 468 och 469; Bon-stetten, "Essai sur les dolmens", sid. 15.
4 Fergusson, anf. arb,, sid. 472-3: Zinck i "Årböger" 1869, sid. 357.
Fig. 121. Ingången till en
hällkista vid Sölfarj)
i Vestergötland.
Källa: Project Runeberg ·