Sida 76
en i Irland funnen stenyxa, som är skaftad på samma sätt; och på insidan af taket till en stendös i Bretagne ser man afbildning af en yxa, som tydligen varit på samma sätt fästad i skaftet (fig. 44). 1 En stenyxa, som varit skaftad såsom fig. 50, och hvars skaft framtill varit böjdt uppåt såsom å fig. 44, är funnen i en torfmosse i Cumberland, England.2
I en graf i Tennessee, Nordamerika, har man funnit en på samma sätt som fig. 50 skaftad yxa, men med både blad och skaft af sten, allt i ett stycke (fig. 46). Skaftet, i hvars bakre anda finnes ett hål för den rem, med hvilken yxan bars (jfr fig. 44), är 11,5 sv. tum långt; bladet har ungefär 5 tums längd.3
Andra yxor, t. ex. den fig. 47 afbildade, från Robenhausen i Schweiz, hafva med sin öfre del varit instuckna i skaftet, utan att gå igenom det.
Mg. 53. Stenyxa, troligen, från Nya Caledonien, öster om Australien. Endast eggen är a} sten; öfre delen af "bladet" och skaftet af trä. 1/6.
I Schweiz och i andra europeiska länder4 hittas äfven stenyxor,
som varit skaftade på annat sätt. Dessa yxor, hvilka till form och
storlek mera likna våra smärre flintyxor (Atl. 22), äro nämligen först
insatta i ett stycke horn, som sedan är instucket i ett hål i träskaftet
(fig. 51).5
På ett liknande sätt är en i Nationalmuseum förvarad, troligen från Nya Caledonien kommen, stenyxa skaftad (fig. 53). Det väl polerade
1 H. Hildebrand, "De förhistoriska folken i Europa", fig. 14, sid. 74; efter Ferguson, "Rude stone monuments", sid. 362, jfr. fig. 150 å sid. 364, som visar dylika yxor med skaft inhuggna på en stenhäll, funnen jemte en mängd stenyxor i en annan grafkammare i Bretagne, till hvilken hällen troligen fordom tjenat som dörr.
2 Evans, "Stone implements", sid. 139.
3 Jones, "Antiquities of the Southern Indians", pl. 12, sid. 280. En dylik yxa är funnen i en graf i Syd-Carolina (sid. 281).
4 Evans, "Stone implements", sid. 144.
5 Keller, "Pfahlbauten", 5:ter Bericht, pl. 10 fig. 17.
Källa: Project Runeberg ·