Sida 78
Mr. Evans fäster äfven uppmärksamheten derpå, att vissa vilda folk i senare tid begagnat stenyxor, som icke varit skaftade utan hållits i handen. Invånarne i Australien omgåfvo stundom bakre ändan af sådana yxor ined ett hartslikt ämne, som bildade en för handen passande knöl.1 Sannolikt hafva äfven åtskilliga bland de i Norden funna yxorna af sten vid begagnandet hållits i handen utan att vara skaftade.
I Etnografiska Museet i Köpenhamn förvaras en nordamerikansk stenyxa med ett hål nära öfre ändan, genom hvilket det band går, som fasthåller yxan vid skaftet.2 Samma bestämmelse hafva troligen de små hål haft, som gå genom bredsidorna å några hos oss funna yxor af trapp (Atl. 32).3 Dessa hål äro nämligen alldeles för små för att kunna hafva varit egentliga skafthål.
1 "Stone implements", sid. 153. Jfr fig. 87 sid. 12(5. en liten "stenyxa", å hvilkens sidor finnas sådana runda fördjupningar som å Atl. 1 ; utan tvifvel voro dessa gropar afsedda att bereda ett säkrare fäste för fingrarne, än den släta ytan kunnat erbjuda.
2 Evans, "Stone implements". sid. 148: Schoolcraft. "Indian Tribes", 1 pl. 14 fig. 2.
3 Dylika yxor ses äfven fig. 17 i Nilssons "Stenåldern": fig. 16 och 17 i Worsaaes "Nord. Oldsagor"; samt pl, 30 fig. fl. 8-10 i Madsens "Steenalderen". -Jfr Bil.?».
Fig. 56 a. Stenyxa med skaft-hål, f. i Bohuslän. 1/2.
Fig. 57. Stenyxa
med skafthål, f. i
Bohuslän. 1/3.
Fig. 56 b. Yxan fig. 56 a sedd från sidan.
Källa: Project Runeberg ·