Sida 5
1. Ket är på ett litet studentrum i Up- sala. En mulen morgondager faller in genom det enda fönstret och lyser på en icke uppbäddad liggsoffa och ett trångt skrifbord, alldeles öfver- sålladt med böcker och papper. Lam- pan är tänd, och dess sken blir allt mattare mot den tilltagande dagern. Med nattrocken svept tätt om lifvet sitter en ung man i gungstolen bredvid skrifbordet och läser ifrigt. I sin smala, hvita hand håller han ett kollegiihäfte, och hans ansigte, som är be- täckt med kort, mjukt skägg, är lutadt öfver det handskrifna häftet. Medan han läser, röra sig läpparna ljudlöst och hastigt. Och han ser icke, att dagern därute för länge sedan gjort lampan onödig, äfven fast solen inte kan komma
Källa: Project Runeberg ·