Sida 59
57
„Hvem är han?" frågade fältherren ynglingen helt kort och skarpt. „Hvad vill han här?"
Fredrik repade genast mod, trädde ända fram till fältherren, aftog mössan vördnadsfullt och sade: „Herr Fältmarskalk, eller hvem ni må vara, jag ville blott göra er ett förslag."
„Så tala då, men låt det bli kort! Han ser sjelf, att jag här har tiden fullt upptagen."
I korta ordalag, såsom fältherren befallt, berättade nu Fredrik hvad han observerat från bergshöjden, och sökte öfvertala honom att skicka en afdelning af sitt kavalleri genom kärret för att angripa fienden i ryggen.
Med synbar förvåning såg fältherren på den vackra, lifliga yngligen i den enkla linnetröjan, grep i sin västficka och tog ur sin snusdosa den ena prisen efter den andra, utan att under vid pass en minut säga ett enda ord.
„Hvem har lärt honom det der, att ett plötsligt anfall i ^fiendens rygg kan afgöra bataljen ?" frågade han slutligen.
„Kors", svarade Fredrik, „det säger ju sunda förnuftet, och desutom är jag säker på min sak, ty min gamle morbror, hvilken länge tjenat som soldat under vår store, älskade konung, har gillat mitt förslag."
„Ja, ja, infallet är bra!" sade fältherren och
Källa: Project Runeberg ·