Sida 61
59
qvar till betäckning åt infanteriet. Se så, marsch!" — Derpå vände han sig åter mot Fredrik och frågade: „Kan han rida?"
„Ja, herre!" blef det hurtiga svaret. „Väl har mången vild, obändig fale slagit mig i backen, men till slut tämjde jag honom ändå."
„Så sitt upp då, och stadna här så länge bredvid mig."
Raskt steg Fredrik upp på den honom lemnade vackra och eldiga hästen, höll honom med säker hand i styr, då den i början ville krångla, och betraktade nu uppmärksamt vid fältherrens sida fortgången af stridshvimlet.
Ännu kämpades alltjemnt med vexlande framgång utan något afgörande resultat. Österrikarnes center höll ännu stånd med orubblig tapper-het, och ingen ansträngning å de likaså tappra Preussiska regementernas sida förmådde tränga dem ur deras position. Dertill skickade fienden ännu alltjemnt det ena friska regementet efter det andra i elden, då deremot Preussarnes hela hufvudstyrka redan i flera timmar ansträngt sig, utan att från något håll kunna påräkna undsättning.
^Sannerligen, nu är det hög tid, att kavalr leriet träder i verksamhet, om vi vilja vinna bataljen", sade fältherren lifligt.
Källa: Project Runeberg ·