Sida 78
76
konungen med eftertryck, "ty Ibland mina adliga junkrar passar nästan hvar ocb en dertill, fastän han i all sin dar ej skulle kunna bli general, om vi också flnsre et) trettioårigt krig igen. Ja, mina berrar, såsom J alla veten, har det sig ej så lätt med att bli general, och derföre bar jag också all respekt för vår värd, som endast genom egna meriter har svingat sig npp så högt."
Månget öga blickade förläget ned på tallriken, då hjeltekonungen så högt förkunnade den unga krigarens lof, och en och annan ångrade tiil och med att alltid med ett visst förakt hafva sett ned på generalen. Men konnugen, som ganska väl märkte den allmänna förlägenheten och fullkomligt hade uppnått ändamålet med sina anmärkningar, begynte nu straxt tala om andra saker, och snart var man i full fart med att 1 minnet återkalla det nyss afslntade krigets vigtigare händelser, hvarnti något hvar af de församlade tappre hade varit agerade personer.
Just när samtalet var som lifligast, fick man höra från yttre rummet några högljudda röster. Konungen lyssnade, och naturligtvis äfven alla de öfriga. Det lät, sora om någon enträget fordrade att bli insläppt, hvilket be-tjenterna tycktes lifligt sätta sig emot.
"Dunder och blixt!" hörde man nu ropas af en djnp basstämma, ej olik en aflägsen åskas mnllrande, "kan ni då inte begripa, edra tallrikslickare, att vi nödvändigt måste in. Herr Generalen har ju bjudit oss, och ban lär väl inte vilja, att hans gäster, belst sådana gäster som vi, skola stadna utanför dörren!" ,
"Gud 1 himmelen! Eders Majestät"', sade nu general Hammer till konungen så högt, att alla kunde höra det, "det är min gamla morbror, Sergeant Wallan, ocb helt visst har han mina föräldrar t sällskap!"
Konnugen såg på sin bordsgranne, som af djup, Inre
Källa: Project Runeberg ·