Sida 12
den synoptiska kartan. Kring hvarje station ritas en liten cirkel, som är blank, om himlen på ifrågavarande plats varit klar, men skuggas mer eller mindre, allt efter som himlen varit mulen. Där bredvid ritas en pil flygande med vinden, hvilken förses med flera eller färre sidostreck allt efter vindstyrkan (0 = lugnt, 6 = orkan); regn, snö, o. s. v. angifvas med särskilda tecken (se kartorna), och barometerståndet utsättes vid hvarje station. På grund af de sistnämnda siffrorna dragas nu efter ögonmått öfver eller mellan stationerna isobarerna, eller linier för lika barometerstånd eller lufttryck. (På de tryckta kartorna utelämnas barometerstånden vid de särskilda stationerna för tydlighetens skull och endast isobarerna återgifvas.) På detta sätt erhåller man nu liksom i fågelperspektiv en öfverblick öfver de samtidiga väderleksförhållandena på en stor del af jordytan. Vid betraktandet af dylika synoptiska kartor finner man nu, att på vissa trakter stod barometern högt, öfver 760 mm., på andra lågt, under 760 mm. De förra kallas maxima eller anticykloner, de senare minima eller cykloner. Vi hafva här utvalt ett par exempel. Den 8 April 1892 (se kartan) täcktes nästan hela kartans område af ett stort maximum. Isobarerna bilda kurvor kring en trakt i södra Sverige, där barometern står högst, öfver 770 mm. Vindens riktning söder om centret, i syd-Sverige och Tyskland, är mellan ost och nord, norr därom åter mellan syd och väst. Den blåser således ut från centret, men ej rätt ut därifrån, såsom man skulle vänta, utan luftströmmen viker (såsom mekaniken bevisar, på grund af jordens rotation) ständigt åt höger, så att luften erhåller en roterande rörelse kring centret i samma led som visarn på ett ur, eller medsols. Den rör sig alltid spiralformigt ut från centret. Kartan för den 10 December 1891 visar åter ett ovanligt starkt minimum, i hvars centrum norr om Skottland barometern har det för våra trakter oerhördt låga ståndet 710 mm. Vinden roterar här åter motsols kring centret, men suges samtidigt in mot detsamma, så att luften alltså rör sig
Källa: Project Runeberg ·