Sida 16
spiralformigt in mot centret. Den följande dagen har, som vi se, hela minimet flyttat sig österut, så att centret, hvari lufttrycket nu stigit till omkring 720 mm., ligger på norska kusten norr öm Throndhjem. Detta är i öfverensstämmelse med hvad som vanligen inträffar. Genomgår man en mängd kartor, så finner man nämligen, att maxima ofta stå stilla eller flytta sig obetydligt åt olika håll från en dag till följande, men att minima hafva nästan alltid en större eller mindre hastighet från väster till öster. Står ett maximum i vägen, så böjas deras banor omkring detsamma, så att rörelsen blir än mer mot NO, än mer mot SO.
Ett närmare studium af de synoptiska kartorna har nu lärt oss känna, hvilka väderleksförhållanden åtfölja de höga och låga lufttrycken. De förra, eller maxima, äro de trakter, där det vackra vädret härskar, de senare åter åtföljas vanligen af storm och oväder, hvarför centret för ett minimum ock vanligen kallas “stormcentrum“ eller “oväderscentrum“. Ofver maxima är himlen vanligen klar, hvilket medför hetta och torka under sommaren. Under vintern åter underlättar den klara himlen värmeutstrålningen mot världsrymden, hvarigenom jordytan, synnerligen om den är snöhöljd, samt de på densamma hvilande luftlagren starkt afkylas. Vid sådana tillfällen är det ej obetydligt varmare på en viss höjd öfver marken; “kölden samlar sig i dalarna“, som äro “frostländta“. Höst och vår har man nämligen att vid högt barometerstånd och klar himmel befara frostnätter.
Vid minima hafva vi att skilja mellan den främre, östra, och den bakre, västra sidan. På den främre råda vindar från sydkanten med mulen himmel och nederbörd; på Englands och Sveriges ostkuster kommer mesta nederbörden med syd till ostlig vind — “östanväder och kär’ngaträta börjar med storm och slutar med väta“ —, på västkusterna åter med sydvästvinden, — hvarföre sjömännens oljehattar ju kallas “sydvästar“. Då oväderscentret passerat, klarnar himlen upp på baksidan af minimet, och
Källa: Project Runeberg ·