Sida 8
Det var utan tvifvel politiska skäl, som ledde Gustaf Vasa in på reformationsvägen. Men han kunde icke ensam störta prästväldet och indraga kyrkans gods. Hanbe-höfde ett politiskt parti, som höll honom ryggen fri, som med honom gick i borgen för att verket skulle utföras och betraktas såsom lagmätigt. Detta parti kunde icke skapas utan förändring af tänkesättet. Och denna förändring är icke Gustaf Vasas verk utan ett verk af de tre svenska reformatorerna Olaus och Laurentius Petri samt Laurentius Andrece.
Påfven afdankas, konungen träder i hans ställe, påfve-kyrkan blir statskyrka; men denna regementsförändring rättfärdigas med bibeln. Dock, det är reformatorerna, som draga fram den bibliska sanningen i ljuset, det är de, som bearbeta det allmänna tänkesättet till förmån för kyrko-förändringen.
Att för resten hela reformationsverket icke uppgick i politik eller uppslukades af världsliga intressen och sålunda förlorade sin natur; att Sverige så småningom utvecklades till ett evangeliskt lancT, där till sist genom Up-sala mötes beslut 1593 den påfviska surdegen alldeles bannlystes, därtill bidrog utan tvifvel den sådd i det tysta, som af_ våra reformatorer nedlades. Bland dessa intager Olaus Petri första rummet så väl till tiden som till karakteren. Det var hos honom, som den reformatoriska sanningsgnistan först tändes. Hos Laurentius Andrem skapade hon kyrkor-politiska tankar. Dessa anammades af Gustaf Vasa, som var man för att, när den behagliga tiden kom, sätta dem i verket, visserligen hänsynslöst men ock med blick för rikets väl. Därmed icke sagdt, att den store mannen blef alldeles främmande för reformationsverkets andliga innebörd.
Vi gå att teckna Olaus Petri’ reformatoriska verksamhet för att af gärningarna lära känna mannen och se, hvil-ken fast, 'kristlig karakter han var. Han framstår såsom sitt tidehvarfs, åtminstone kristligt sedt, yppersta mam
Källa: Project Runeberg ·