Sida 56
utmynna dels öfver, men dels och. isynnerhet vid högt vattenstånd, under vattenytan. Undantagsvis hvilar han äfven under dagen på lutande tiästam-mar eller på ur vattnet invid stranden framskjutande stenar. Genast efter skymningens inbrott lämnar han sin hviloplats för att börja sin jakt. I smärre floder simmar han ibland ganska länge från den ena stranden till den andra, stiger ofta till hälften upp ur vattnet, men störtar lika hastigt ned igen, dyker, simmar en stund mot strömmen, stiger upp på stranden, ser sig med krökt rygg omkring och stiger åter ned i vattnet, samt beter sig såsom ett i hög grad oroligt, muntert och lifligt djur. På landet rör han sig tämligen fort och kan till och med i någon mån klättra; men den snabbhet han utvecklar i vattnet måtte vara synnerligt stor, då han där kan bemäktiga sig sådana fiskar som lax och forell. Hans föda utgöres nästan uteslutande af fisk, men han förtär äfven vattensorkar, vattenfåglar, grodor och kräftor. Sitt byte griper han nedifrån, under det han simmar på rygg. I följd af sin glupskhet är han i hög grad skadlig för fisket.
Om uttern fångas såsom späd unge, låter han tämja sig och blir under mild behandling inom kort tid så tam, att han följer sin herre som en hund. Man kan därjämte dressera honom till fiskfångst, så att han på befallning kastar sig i vattnet och därifrån upphämtar åt sin ägare den fisk han möjligen lyckats fånga.
Källa: Project Runeberg ·