Sida 51
mente och förordningar *). Det enda, hvari Rosensvärd ansåg sig hafva felat, var att han ej affordrat Stackelberg fullständig redogörelse, men han hade ansett det vara nog att af honom mottaga den kontanta behållningen i kronans kassa, då han visste, att Stackelberg i Stockholm skulle underkastas revision. Derjemte betonar guvernören skarpt, att styresmannen öfver en så långt aflägsen och af så många yttre förhållanden beroende koloni ofta tvangs att handla efter eget omdöme, och att då domen öfver handlingen plägade utfalla efter det uppnådda resultatet.. Nu var guvernörens öfver Barthelemy ställning synnerligen kritisk, ty handeln låg Öfverallt nere, S. Eustache gjorde allt för att tillfoga ön skada, kassorna voro tomma, de allmänna byggnaderna mycket förfallna. Personligen var Rosensvärd af sorg tryckt till jorden, enär han nyligen förlorat sin Älskade maka.
I en skrifvelse till hofkanslern2) berättar Rosensvärd sig nu hafva fått reda på nyckeln till gåtan, huru
S. Eustaches redd hade kunnat förete en så liflig anblick. Den holländske guvernören hade nämligen tillåtit amerikanska fartyg att utminutera sina laster på redden och betala tull endast för de varor, de lyckades försälja. Men deraf ledo öns egna köpmän skada, och guvernören hade nödgats efter deras önskan upphäfva dessa bestämmelser. Ehuru således S. Eustache bidragit och fortfarande bidrog till förminskningen af Barthelemys handel, låg grundorsaken dertill i den allmänna freden, som gjorde att handeln drefs mellan producenten och konsumenten, utan att någon förmedlande tredje man behöf-des, och i den stagnation, som rådde i både Europas och Amerikas rörelse: Som vanligt spekulerade guvernören
öfver lämpligheten af nedsättning i tull- och hamnafgif-ter. Dock ärnade han först låta de tre orkanmånaderna förflyta, enär fartygen derunder skydde S. Eustaches
J) Protokoll af 2/6 1817.
2) Bref af 7/s 1817.
Källa: Project Runeberg ·