Sida 14
O himmel! skrek paddan och reste sig — Liksom en stormvind det susar, Vid allt, hvad heligt är, sakta dig, Ty till din ofärd du rusar!
Då fick vår padda en lyckad idé: Jag vill mot dem mig förbarma, På skenan lägger jag mig; få se, Om så jag ej räddar de arma.
Men tåget gick ständigt med samma fart Och fram emot målet rände. Och paddan? Hon krossad blef, det är klart; På tåget man stöten ej kände.
*
Källa: Project Runeberg ·