Sida 18
utan like. Länge gick grenadieren och hade sin förnöjelse af att betrakta de gnistrande ögonen, men plötsligt fick han hemlängtan och en vacker dag var soldaten försvunnen och Vischnu enögd. Grenadieren hade tagit det ena ögat, som ett minne af sitt heliga lif i Brahmas tempel, men när han kom ut i verlden blef han frestad att sälja gudens öga och han slumpade bort det för några francs till en skeppskapten, som i sin tur sålde diamanten till en jude, som sålde den till en grekisk prins, som sålde den till kejsarinnan Catharina för flera tunnor guld. Återigen ett bevis på hur dåraktigheten stiger åt höjden.
Den stora diamanten Ljusberget, som man såg på expositionen i London 1855, är troligen Vischnus andra öga och den indiske guden är då blind som Ödet, Fortuna och andra gudomligheter af hög rang. Tempelpresterna sände länge upp brinnande böner att Vischnu icke skulle förbli enögd, och nu böra de skatta sig lyckliga öfver att engelsmännen bönhörde dem.
Plinius omtalar att qvinnorna på hans tid icke kunde visa sig på gatan utan ädelstenar i öronen. Man hörde då ofta männen klaga, att deras hustrurs ädelstenar slukade hela deras förmögenhet. Ja, man har exempel på en far, som skar af öronen på sin nyfödda dotter, för att den tillkommande mågen icke skulle bli ruinerad för örhängens skull.
Rabbinerna påstå, att då Eva gick ut från paradiset hade hon genomstungna öron, till tecken att hon
Källa: Project Runeberg ·