Sida 6
Julen.
(Till illustrationen å föregående sida.)
Förunderligt, hvad makt du har, Du sköna högtid, på mitt sinne! Jag glädes, som då barn jag var, Och klart står hvarje barndomsminne Inför min blick; min själ blir varm Och hjertat klappar i min barm.
Och ut ur höljet inom kort Sig veckla glädjens rosenknoppar. Mitt gråa hår jag glömmer bort Och som en liten tätting hoppar; Jag jublar uti himmelshöjd: Välkommen, kära julefröjd!
Jag blandar mig i barnens hop Och rundt kring gröna granen dansar, Jag, liksom de, med höga rop Ser röda äpplen, sockerkransar Och — bilden utaf barnets hopp — Guldstjernan uti trädets topp.
Källa: Project Runeberg ·