Sida 8
8
oförmögenhet, de väcka åtlöje, harm, missnöje, bitterhet. Personer, som hittills varit ali öfverhet underdåniga för herrens skull — personer, som stått fullkomligt likgiltiga för denna strid, blifva i ett nu intresserade för den — de kunna ej undgå det, ty det finnes hos dem en gnista af frihetskänsla, som, der den angripes, lätt flammar upp till en eld, mäktig att trotsa alla stormar. De förvandla vår sak från att vara en fråga om åsigter till en strid för religionsfriheten, för yttrande- oeh församlingsfriheten. De ställa tusenden i våra led, som icke skulle komma, om vi ej förföljdes — som aldrig sknlle befatta sig med dessa spörsmål, om ej myndigheterna sökt hindra diskussionen om dem. Och många bölja resonnera på följande sätt: Jaså — är kristendomen så svag — har den icke några skäl för sig — kunna presterna, som vi få aflöna, ej försvara den
— tål den ej kritik — törs man ej låta den diskuteras fritt
— fins det icke några andra alternativ än att blindt tro eller straffas — är saken så sjuk — ho kan då vara kristen? Kanske jag skall ha en åsigt, som måste försvaras af polisen? Och så bli en hel mängd fritänkare, som aldrig skulle ha blifvit det, om man ej tagit sin tillflykt till åtal, polis, förbud, böter och fängelse.
Jag vill här ej begagna några hårda ord — jag vill ej vara bitter. Jag har alis icke något agg i mitt sinne vare sig mot dem, som åtalade, dömde eller utförde domen. De anse sig ha gjort rätt, uppfylt en pligt, värnat religionen, skyddat staten. Tack vare mina meningsfränders omtanke och godhet har jag ej saknat något i fängelset. Medeltiden hade kloster. Vi kalla dem icke så, men det är detsamma. Hvad som en gång uträttades i klostren, uträttas i dag i fängelserna. Der sitta vår tids frihetskämpar och smida planer mot det förvända i tiden och det orätta i staten. Der drages konturerna upp titi nya förhållanden, der samlas krafter, inhemtas kunskaper och, förberedas nya kraftiga anfall.
Fängelset innebär ingenting afskräckande för mig. Fruktan för fängelse skall aldrig kunna förmå mig till mildare uttryck, till komplimenter åt hyckleriet eller några medgivanden åt vidskepelsen. Och jag hoppas, att folket snart böljar inse, att det under dessa förhållanden är hederligare att sitta i fängelse än att gå fri. För min del säger jag öppet, att jag hellre dör i ett fängelse än lefver som en feg man, den der icke har-m»d att bekänna sin tro.
Källa: Project Runeberg ·