Sida 162
Pension Continentale
Wasagatan 44, STOCKHOLM,
Telegramadress: Bayoud, Stockholm. Rikstelefon N:o 1689, Allmänna Telefon N:o 633.
Högaktningsfullt
rekommenderas för resande till Stockholm, såsom en angenäm bostad under både kor- tare och längre vistelse i hufvudstaden. Rum med elektrisk belysning från Kr, ? till högre priser. Matsal för resande finnes i hotellet,
CLÉMENCE BAYOUD, f, d, 10 ärig innehafvarinna af Hötel Continental i Stockholm.
Jordens finaste velocipeder äro
”CLEVELAND” & ”MONARCH”
C. F. Dufva
FR. A. SANTESSON amn
försäljas af
VELOCIPED-AKTIEBOLAGET LUNDBOHM> & CO. m— tt
Välsorteradt lager af alla sorter
Eau de Cologne < Marfymer Toilettmedel « Bbårtincturer < Tandmedel och Tvålar €
Drottninggatan 41. Stockholm.
4 Norrmalmstorg, Stockholm, Begär katalog.
På begäran —
» Free wheal> (fritt kedjehjul).
TELEGRAFADRESS + NANTE TELEFONER: RIKS. 2400. ALLM. 6877.
(145x91)
vw STOCKHOLM
Utställnings- och Försäljningslokal
22 Fredsgatan 22 Allm. Tel. 53 02 — Riks. 52 88.
Handdrifna Dryckeskannor, Bägare och Kandelabrar af Brittanniametall lämpliga att dekorera Buffeter och Paneler i matsalar o. d.
[157-52]
Utmärkt familjeläsning!
AFFÄRSTRYCK
I bokandeln har utkominit å 2 Kr:
Ur SLifvet och Människohjärtat.
Af fört. till Sköld och Pil.
Skuggornas Land
JSESESESEOR
Den bästa gåfva ;
för alla, som intressera sig för fakta inom spiritismens se område, är
Välskrifven, Fängslande, Idéväckande. Mm
utföres elegant, fort och Cd moderata priser hos
E. d'Espérance. BONNIERS GÖTEBOR
Li
dessa pariserbofvar! Du vet ej hvilka fulländade vetenskapsmän de äro i sitt fack.»
Med dessa ord aflägsnade sig grefven, och andra akten var nästan slut, innan han återvände. Under tiden märkte grefvinnan, att hon var föremål för en viss uppmärksamhet från deras sida, som upptogo den kejserliga logen. :
»Jag hade nog rätt», hviskade grefven, då han åter inträdde i logen och böjde sig öfver sin hustrus fåtölj. »Dumont vet ingenting om dina örringar och öfverflödigt kan det också vara att nämna, att kejsarinnan aldrig sändt honom eller någon annan i sådana ärenden. Jag har anmält saken för polisen och de komma att göra allt hvad göras kan för att tillrättaskaffa den.»
Grefvinnan blef uppriktigt beklagad af deltagande vänner, och ingenting hördes vidare af den stulna juvelen förr än påföljande dag.
Tidigt på eftermiddagen stod grefvinnan redo anträda sin vanliga slädfart i Bolognerskogen. Den frusna snön erbjöd ett klingande slädföre och hennes släde, förspänd med två kolsvarta ryska hästar, vän- tade framför hotellet. Hästarnes bjällror klingade muntert i den klara, kalla luften, under det att gref- vinnan insvepte sig i sitt pälsverk.
I det samma nalkades en betjänt och tillkännagaf att en öfverkonstapel från centralpolisen önskade ett samtal med grefvinnan angående den stulna diamanten.
»Det skall han få», sade grefvinnan nådigt», visa upp honom i min boudoir.»
Strax därpå inträdde grefvinnan i boudoiren, in- svept i sin pälskappa, ståtlig och skön som alltid. Nära dörren stod en kort, hemlighetsfull man med skarpa, svarta ögon och kortklippt hår och med rak, militärisk hållning. Den lille mannen bugude sig vördnadsfullt under det han sade:
»Jag har blifvit hitsänd af chefen för detektiva polisen för att underrätta fru grefvinnan om, att det lyckats oss uppspåra den stulna diämanten, men olyck-
ligtvis är det förenadt med en liten svårighet att kunna nöjaktigt identifiera den. Jag har därför fått order att bedja fru grefvinnan vara god i polisens vård anförtro den andra örringen endast några timmar, på det att vi må kunna jämföra den med den vi funnit i den misstänkta tjufvens ägo. Fru grefvinnan skall af detta bröf finna, att hvad jag sagt är öfverens- stämmande med verkliga förhållandet.»
Grefvinnan kastade hastigt en blick på brefvets, innehåll, ringde på en klocka och uppmanade den in-' trädande kammarjungfrun att hämta den andra ör- ringen. Sedan detta var gjordt aflägsnade sig den/ flinke lille mannen under vördnadsfulla bugningar me den dyrbara briljanten deponerad i hans ägo.
Grefvinnan gick åter ned till sin släde, och på vägen till »Le Bois» lät hon kusken köra till klubben för att hämta grefven. Då de passerade Place dela Concorde berättade hon honom den sista episoden ur den briljanterade örringens historia.
»Om till och med själfva prefekten kommit, tror
jag ej, jag skulle låtit narra mig att lämna den, i
synnerhet efter sista kvällens erfarenhet», utbrast skrat- tande hennes man. »Likväl skola vi ännu en gång vända oss dit för att höra efter.»
Kusken vände och körde enligt order direkt till centralpolisens bureau, hvarest grefven anmält sitt missöde kvällen förut. Efter en tämligen långt ut- dragen väntan fick grefvinnan se sin man återkomm med ett uttryck af skälmskt löje i sitt vackra, skägg- omramade ansikte.
»Polisen har ej hört talas om din detektiv», sade han, »din andra öronring har knipits af en annan med-
"lem af den långfingrade ligan, och, på min ära, tro
jag icke att han var den bäst utstuderade skälmen dem båda.» z
Vi behöfva väl ej tillägga att grefvinnan Ivanoffs diamanter aldrig mer kommo att pryda hennes vackr öron.
Källa: Project Runeberg ·