Idun: 1890

464 I DU N 1890 Damer i spårvagn och omnibus. En välmenande sparlakanslexa. kall jag våga? Jag känner, att det är djärft, oerhördt. I damernas egen tidning, en sparlakanslexa åt damerna! Jag ser i andanom 100,000 par ögon, bruna och blå, svarta och grå, kasta mildt förebrå- ende blickar på mig. Jag ser, hur mången förtjusande öfverläpp spotskt krökes, och jag hör, huru isynnerhet de yngsta damerna —■ unga äro vi ju alla ! — för- smädligt läspa fram: »Det är naturligtvis en gammal knarrig ungkarl, en gubbstut, som är framme och gnatar!» Men, gudskelof! Det skall man då ej säga om mig. Min annars så ridderlige vän »Nom de plume» har med en indiskretion, som är fördömlig, men som här händelsevis vafit till nytta, afslöjat mitt kön. Han vet, den stygge, att jag är en kvinna och ieke en elak karl, en manstackare, en »Pebersvend» eller en af Strindbergianism angripen »rödhalsduk». Och nu kanske jag kan våga mig fram med min lilla välmenta sparlakanslexa åt enkanner- ligen Stockholms damer, men äfven åt damerna öfver allt i hela världen, där det finnes spår- vagnar och omnibusar, ty — icke sannt? — vi äro oss alltid lika, alltid och öfverallt. * * * De små söta fröknarna Klara Trippensteg oöh Anna Wippenström ha gjort sin lilla mid- dagspromenad. De ha gått ända från Sture- gatan till Hellbachers kafé vid »torget». Där ha de hvilat sig vid ett par tårtor. Se’n ha de gjort ett par slag i östra allén, å Arsenals- gatan och fram till Norrbro; de ha kanske också »gått» i ett par bodar och köpt sig biljetter till kvällens opera, och nu skola de återvända hem där borta vid Sturegatan, där mammorna vänta med middagen. Men de små söta fröknarna äro trötta efter dagens mödor. »Vi ta’ väl spårvagnen?» säger Klara. »Ja, visst göra vi det!» svarar Anna, och så drifva de i sakta mak ner åt Kungsträd- gårdsgatan, »O, så’n stilig plym!» säger Anna och stan- nar utanför fru Ahnfelts vackra butik. »O, ja, låt oss titta! Vi vänta här på spår- vagnen ! » Och så titta de och prata och beundra. De tänka ej på, att spårvagnen har sitt mö- tesspår borta vid »Dramaten» och ett annat på Norrmalmstorg. De stanna, där de äro. Vagnen får stanna hos dem. Och vagnen kommer, det är middagstid, och vagnen är nästan fullsatt af personer, som från sitt mödosamma arbete nu vända hemåt. Hä- starne ha med ansträngning nyss satt den tunga vagnen i gång efter uppehållet vid mötesspåret. Men när Anna och Klara vifta med sina pa- rasoller, får vagnen stanna igen, och hästarnes arbete försvåras. Men mamma har sagt, att man måste vara försiktig: aldrig stiga af eller på vagnen, me- dan den är i gång! Men kunde då inte de söta små ha gått de få stegen till mötesspåret? Jag är icke med i Djurskyddsföreningen och är icke vän af det klemiga pjunk, som ofta drifves med djuren, under det så litet göres för människan. Men jag är ännu mindre vän af onödigt djurplågeri och hycklande djurvän- lighet. Flickornas mamma är naturligtvis med i Djurskyddsföreningen ! * * * Och huru göra damerna ofta, då de anropa omnibussarne på Drottninggatan? Det är en smal sak att i en enda blick öfverskåda den öppna Omnibussen och se, om där finnes en enda plats ledig. Men huru många tusen gånger har jag ej sett damer — unga och gamla — ställa sig och vifta åt kusken att stanna, fastän Omni- bussen är fylld till sista plats. Kusken, som vänder ryggen åt vagnen, stan- nar, ty han tror, att någon plats är ledig, fastän så ej är. Nu är det en brist å både omnibussar och spårvagnar att de ej ha ett märke, en signal- flagga eller dylikt, hvarmed kunde tillkänna- gifvas, när alla platser äro upptagna, såsom bruket är nästan öfverallt i utlandet. Men när sådant icke finnes, skulle icke damerna själfva kunna se efter dylikt, innan de stanna den tunga vagnen? * % * Är det nog nu? Ack, nej, inte än! Det värsta kommer nu. Jag vill inte tala om den märkliga erfaren- het jag gjort, att damerna ha så obegripligt svårt att lära sig stiga framåt, när de stiga ur en gående spårvagn eller omnibus. Jag hörde visserligen en knarrig gubbe vid ett dylikt tillfälle, då en dam steg bakåt från Omnibussen och naturligtvis föll i gatan, gor- ma för sig själf: »Och åt dem vill man ge rösträtt!» Men jag fäste mig inte vid den oar- tigheten. Den var för grof. Nog skulle vi duga i politiken, fastän vi ej kunna lära oss stiga riktigt ur en spårvagn. Det förra är mycket lättare. Nej —- jag kommer nu till den stora ankla- gelsepunkten : våra anspråk på männens »ar- tighet» — isynnerhet i omnibussar och spår- vagnar. Omnibussens alla sittplatser äro upptagna. Längst in sitter ett par gamla gubbar. Så ett par äldre damer. Vidare en arbetare, ett par unga herrar och slutligen ett par unga flicksnärtor. De senare sitta ytterst vid ingången. Vagnen stannar, men flickorna stanna ej sitt oskyldiga lifliga prat. En äldre dam stiger in. Flickorna ge ej akt därpå strax. Så se de upp — och kasta en blick öfver vagnen. Så stiger en af dem upp — tror ni? Visst inte! De kasta i stället en tydlig blick på ar- betaren där framme i midten af vagnen. Han skall naturligtvis stiga upp. Och han har redan gjort det! Äfven de båda unga männen stiga upp, och den gamla damen tar en af platserna under ett vänligt tack. Hvarför skulle nu just männen stiga upp? De komma sannolikt från sitt kanske an- strängande arbete och hafva tagit plats i Om- nibussen just för att hvila sig på hemvägen. Kunde icke lika gärna någon af de unga da- merna ha stigit upp ? Kommer aldrig i fråga ! De ha pretention på att få sitta. Ännu mera obehagligt verkar det att se — såsom man tyvärr ofta får — unga damer komma in i en fylld vagn och med blick och gest pretendera det gamla män lemna sina platser åt dem. Och hvilka blickar, om de ej göra det ! Om ingen herre reser sig för unga hennes nåd! Och hur ofta får den herre, som reser sig, ett tack för sin uppoffring? Mycket, mycket sällan! Det är som vore det en afgjord rättighet! Vi vilja i så mycket likställighet med man- nen i rättigheter, må vi då ej glömma att vi också böra ha likställiga skyldigheter. Och må vi framför allt aldrig pocka på mannens uppmärksamhet mot oss, hvilken endast får sitt värde, där den visas frivilligt! Det hela är en bagatell, kan det synas. Men damernas — isynnerhet de mycket ungas — uppträdande i omnibussar och spårvagnar tyder hän på en brist i uppfostran, som är bedröflig — brist på den dygd, som kallas ödmjukhet, anspråkslöshet. En dygd, som annars är så skön, icke minst när den pryder de unga! Masque de Fer. Ettnyttkvartalståricrfen och alla våra kvartalsprenumeranter påminnas att nu ofördröjligen förnya prenumerationen, på det att intet afhrott i tidningens ordentliga expedition må be- höfva ega rum. Sent anJeommande pre- numeranter löpa risk att gå miste om ett eller annat af de första numren i det nya kvartalet, alldenstund upplagans storlek bestämmes efter antalet abonnenter, som tecknat sig vid utgången af näst föregå- ende kvartal. Idun med Iduns Mode- oeh. Mönstertidning kostar för kvar- talet endast 1 kr. 65 öre. Om någon af edra bekanta, ärade lä- sarinnor, ännu ej hafva Idun, förmån dem att försöka ett kvartal, och vi hoppas, att de skola finna sig nöjda och komma åter. Allt efter upplagans stigning kan redak- tionen än ytterligare öka sina bemödan- den att i alla hänseenden göra tidningen omvexlande och underhållande. Arbeten alltså hand i hand med oss för eder egen tidning. Redaktionen. En kinesisk kärleksroman. ft|Sönerna af det himmelska riket utmärka sig öfverallt, hvar de uppträda, genom alldeles särskilda bizarrerier, som ofta nog ådraga dem ätlöje och hän. På samma sätt gick det nyligen med en ung kines i Paris. Hans väg förde honom dagligen förbi en stor symaskinsaffär, i hvars jättefönster 6 unga flickor sutto vid lika mänga maskiner för att genom förfärdigandet af allehanda vackra ar- beten visa för de förbigånde maskinernas för- träffliga egenskaper. En af de unga damerna, en graciös och pikant blondin, gjorde frän första åsynen ett sådant intryck pä den lätt- antändlige kinesen, att han ljudlöst trädde in i affären och hviskade till den herre, som kom emot honom: »Jag älskar den blonda fröken!», hvarpå han försvann lika ljudlöst, som han kommit. Två timmar senare kom till den unga söm- merskan ett paket, i hvilket hon fann en mycket vacker lackerad ask med sötsaker, in- höljd i en med guld inväfd kinesisk duk. Dagligen upprepades dessa söta sändningar, men åtföljdes snart af vackra broderier, por- slinssaker etc., utan att den förälskade kine- sen vann något annat därmed, än att han som vanligt beundrade sin utvalda i butikfönstret. Slutligen hade han väl fattat mod till ett af