Idun: 1890

60 I DU N I860 En vintermorgon i Paris’ hallar. Några studier från franska kökets förrum af Alvar Arfwidsson. (Forts, och slut.) S ||ag går ia i den fjärde hallen, blommor- !» nas värld, där man nu kommit i ordning. Ah, hvilka vällukter! De bedöfva! Lyck- liga land, som i disig vinter kan framtrolla rosor, sä glödande, liljekonvaljer och fuktiga syrenbuskar med sin friska värdoft! Oranger iinnas i öfverflöd, likaså äpplen. Man skulle tro sig förflyttad till en sydländsk sommar med den skönhet och poesi, hvarefter vi all- tid längta, hvarom vi alltid drömma, om . . . into ... Men se då på dessa kvinnor, som sitta där bakom! Kvinnor, är det kvinnor? Bära verkligen dessa axelbreda, muskulösa indivi- der med sina jättehänder, sina uppsvällda an- sikten och sitt grofva tungomål — »hallar- nes språk» är världsbekant — namnet kvin- na? Jag tviflar ej, men jag frågar ändå. De äro i alla händelser ej att leka med. Minns, att det var torgkvinnor, som en gång tågade till Versailles och skreko med knutna näfvar efter bröd — den gången då Marie Antoinette gaf det beryktade svaret: »Bröd? Men hvarför äta de då icke ba- kelser ?» Ingen — utom Marie Antoinette måhända — undrar väl ändå öfver, att hallarnes kvinnor äro så blottade på alla kvinliga be- hag — dessa varelser, hvars materiella lif från morgon till afton förflyter inom hallar- nes fyra väggar, och hvars andliga föda på sin höjd utgöres af brottmålsreferaten i Petit Journal. * ^ * Men nya vagnar rulla fram och medföra nya dofter — det blir en »symfoni» af dof- ter, såsom Zola uttrycker sig. Plats för fisken! Paris är som bekant ingen stad, där man fångar fisk. Ty metarne, de stackars metarne vid Seinen kan man inte taga med i räk- ningen. »Jag hyser till och med den lifliga öfvertygelsen, att det icke finns några fiskar i Seinen,» skrifver en bekant författare. »En af stadens floduppsyningsmän stärkte mig i denna öfvertygelse genom sin officiella förkla- ring, och han bifogade den detalj, att för några år sedan hade på något oförklarligt sätt cn fisk kommit i Seinen och visat sig mellan Pont de la Concorde och Pont Neuf; men denna uppenbarelse hade försatt samtliga, annars så kontemplativa metare i den oro, att några bland dem nästan förlorade för- ståndet och administrationen, för att före- bygga större olyckor, måste på det hastigaste låta aflägsna dén olycksaliga fridstöraren.» Nej, fisk fångar man icke i Paris. Och ändå åtes där så kolossalt med fisk! Den kommer fjärran ifrån. Men det är i Paris, man förstår att tillaga den — det vet hvar och en, som där ätit en något så när god middag. Sole’n (ett slags flundra) t. ex., frisk och smältande med sin bruna sås. Och laxen, karpen . . . Här i hallen ligger den både rökt, i trä- lårar, och lefvande, sprattlande i vattencister- ner, men som jag inte älskar att se fisk på det sistnämnda sättet, fortsätter jag min väg. £ * * Med fisken och fågeln, hvilka ankommit sist, bestämda för de båda yttersta hallarne, är »importen» färdig. Klockan är |8, då en gäll ringning höres. Hvarför blir det stackars landtfolket så oro- ligt? Jo, klockan var en maning till upp- brott. Bärarne med de napolitanska mössorna anlända å nyo i slutna kolonner, och inpack- ningen begynner. Det lider mot 9: då skall allt vara borta! Febern ökas. Utbjudarnes rop bli allt mer bevekande — och mer hesa. Prisen sjunka. Hvad som för en timme sedan kostade 5 sous, säljes nu för 1 sous, o. s. v. »Mais, madame, c'est pour rien, voyons!» ropar en beskedlig grönsakshandlare med tå- rar i ögonen och en lök-knippa i handen. Oron afspeglar sig allt tydligare i de he- derliga allmogeansiktena. De ha ju ännu mycket, ack, allt för mycket kvar, och för- tjänsten har ej varit öfvermåttan stor! Det stora uret visar 9,20 — den tid, som är polistoleransens yttersta gräns. Jag ser, hur en gammal gumma, som af starkare kon- kurrenter blifvit inträngd i ett hörn, kastar en sista, vemodig blick på sina kålhufvuden och palsternackor — de äro lika många kanske som hennes svikna förhoppningar den- na morgon! * * * Nu skall den andra, den egentliga handeln vidtaga! Nu skall jättestaden i sitt gap sluka alla dessa jordens håfvor. Nu skola två och en half millioner munnar matas. Allt som i natt blifvit hitfördt skall nu spridas till rik och fattig, till gourmand och till dagsverkare, till Maison Dorées och Kafé Anglais’ cabinets particuliers liksqm till de minsta marchands-de-vin uppe i Ménilmontant med deras middag till 15 sous. De stora massorna nalkas nu — ännu en sorts förmedlare — massorna af småhand- lande, restauratörer, hofmästare o. d. Fruar och kokerskor ser man väl också, men det stora flertalet af parisare stannar lugnt hemma, tills tid är för uppköpet hos kött- eller fisk- handlarne, där de få sin mat lika bra. De ha förtroende till dem och till sina jungfrur — ty i mat liksom i kärlek måste man ha förtroende. I det väldiga matpalatset vid Rue du Pont Neuf fortgår köpslagandet utan afbrott, till kvällen faller på, sorlet dör bort och det blir stilla — stilla tills morgonen gryr här- näst. Hallarne ha gjort sin tjänst. Paris är mättadt! Om en god och prydlig bädd. (Svar â prisfrågan II.) TDädden bör för det första, endast afses för cn \ |T) person. Sängar för gift folk kunna göras på så sätt, att, därest man ej vill ha tvänne sär- skilda, man dock har den gemensamma sängen i tvänne bäddar, om dagen uppbredd såsom en enda. Detta är såväl praktiskt som i många fall utmärkt för en god sömn. Bruket med en massa bolstrar försvinner allt mera; icke allenast ur ekonomisk hänsyn, utan ock ur rent sanitär är det att föredraga att hafva en enda re- sårmadrass, af sådana som finnas på hotell, och hvilka äro utmärkta för ernåendet af en god : sömn, särskildt svala om sommaren samt i hög grad nyttiga för unga kroppar under växtperioden, i det de befordra en rak kroppsbyggnad. Endast äldre personer eller sjuklingar borde begagna mjuka un- derdynor. Hufvudkudden bör ej heller vara för mjuk, eme- dan dylika befordra stark värme åt hufvudet, hvil- ket hindrar en god sömn eller gör den mindre god. Likaså får täcket ej heller vara, för varmt eller för tungt. Det bör ej vara för tätt stickadt, emedan det då endast blir hårdt och tungt. Om vintern tillägges en mjuk filt. Sänglinnet spelar en viktig roll i frågan om en sund sömn och estetikens fordringar. Det bör ej endast vara bländhvitt, då det pålägges, utan där- till ombytas, så fort denna egenskap upphör att vara förherskande. Särskildt för feta, varmblodiga per- soner med stark hudutdunstning är detta af vikt att iakttaga. Helst af hellinne bör det dessutom förses med vackra, breda spetsar och mellanspetsar jämte stora monogram i rödt, hvitt eller rödt och hvitt, sydda med korsstygn eller i plattsöm. Orongåttens mel- lanspetsar kunna sättas i fyrkant, i rand vid sidorna eller på sned, allt efter tycke och smak. Likaså kan man ha dubbla örongåttsdynor, den understa störst, den öfversta ytterst liten, bägge spetsprydda. Den minsta förses dessutom med en ytterspets rundt omkring, och denna är lämplig att använda som praktkudde på sängen i uppbäddadt skick. Sängdraperierna kunna vara öfveresstämmande med rummets dekorering i öfrigt. Väljes grönt, som ju anses bäst för ögonen, låter man dock undersöka tyget på kemisk väg, innan man använder det. Detta på grund af att arsenik ofta förekommer i denna färg. Eljes är mörkrödt i hög grad hållbart, blått synnerligen vackert och blågrått rätt fint. Temperaturen i rummet är ej likgiltig. Hellre för låg än för hög, då det är konstateradt att en lägre temperatur är mycket befordrande för en god sömn. Danskar och tyskar ha oeldade sofrum, men vi svenskar äro mera klemigt uppfostrade i denna punkt, och endast en stark fysik eller en från späd ålder härdad kropp utstår detta utan risk. Bädden bör helst beredas, så att dager kommer, om ej bakifrån, så åtminstone från sidan. Därjämte bör sängen ej placeras, så att hufvudgärden och helst icke heller någon annan del komma för näfci elden. Är det oundvikligt, så måste breda, höga och tjocka eldskärmar anskaffas. Ej heller får bädden placeras vid dragiga fönste-, dörrar eller väggar. Prydligt och praktiskt är bruket af broderade sängmattor, och den, som så vill, kan därtill lägga en liten elegant, af tjockt garn beredd, men det oaktadt lätt och mjuk fotmatta att lägga på fotterna ofvanpå täcket. Om bolstrar med fjäder dock nödvändigt skola föredragas framför madrass, så må noga observeras, att endast en sådan dyna behöfs ofvanpå den van- liga undermadrassen, för frisk person alldeles icke någon s. k. länddyna, utan detta endast för svagare kroppar. Alla fjäderbolstrar måste mycket väl vän- das och omskakas vid bäddningen. Jag tror, att den som iakttar dessa ofvan uppräk- nade omständigheter, skall vinna både en vacker bädd och en god, sund sömn. Ebon Hoi. Maria Mitchell. pljjjf den astronomiska vetenskapens utöf- vare kräfvas stora ansträngningar och uthållighet, om de skola komma till några nämnvärda resultat; icke dess mindre finnas kvinnor, som skapat sig ett namn inom denna vetenskap på en tid, då vägen till intellektuel utveckling var mera törnbeströdd för deras kön, än den är det i dag. Vi kunna här nämna Caroline Herschel och Mary Sommer- ville. Den sistnämnda sysselsatte sig blott med den teoretiska sidan af vetenskapen. »Det är möjligt, att Mary Sommerville aldrig såg genom ett teleskop, men hon följde i- sina matematiska undersökningar planeternas och stjärnornas vägar,» säges i en artikel i Boston Women s Journal, ur hvilken vi hem- tat en del af nedanstående upplysningar. Under gynnsammare omständigheter än nå- gon af de tidigare kvinliga astronomerna ar- j betade professor Maria Mitchell, som i fjor dog i Amerika. Hon föddes den 1 augusti 1818 på ön Nantucket, där så många af de mest energiska bland de Förenta staternas medborgare haft sitt barndomshem. Både på