Idun: 1891

194 i DU N 18Öi *****************£***£*£************&*****&***£************£££************************££&£** O, vill du komma till den högsta sanning? Var barnsligt from, och slut dig till naturen, Försök att stafva hennes blomsterbibel, Dess första mening rörer tro och kärlek. p. fi.. ^DLERSPÄRRE. lig eller med telegrafverkets sanna fördel öf- verensstämmande. » Med stöd af denna styrelsens uppfattning afslog kongl. M:t, såväl fröken Andrées an- sökan 1761 om rätt för kvinna att söka te- legraftjänst, som rikets ständers hemställan i samma syfte år 1862. Först sedan 1863 års riksdag, med anledning af en varmhjär- tadt skrifven motion af C. J. Svensén, gjort en förnyad hemställan i ämnet, gaf kongl. M:t sitt bifall härtill, doek ej odeladt, utan med betydliga inskränkningar. Nu omsider kunde Elfrida Andrée vinna målet; hon inskrefs som e. o. assistent i te- legrafverket. Aftonbladet från den tiden yt- trar härom: »Mil Elfrida Andrée, det första fruntim- mer, som i Sverige sökt telegrafanställning, men sedan 5 år förgäfves, har i år (1864) blifvit inskrifven vid k. telegrafverket, efter att, enligt det nya k. reglementet, hafva ånyo aflagt fullständig så väl teoretisk som praktisk telegrafexamen. Ehuru mil A., så- som innehafvande förut orgelnist- och sång- lärarinnebefattning, själf icke behöfver be- gagna den öppnade vägen, synes dock häraf, att ihärdighet och fast vilja slutli- gen vunnit seger, hvarigenom en ny, akt- ningsvärd verkningskrets blifvit öppnad för kvinlig bildning och talang med den fram- gång, att ett antal unga damer ur de för- nämligaste samhällsklasserna redan egnat sig häråt. » Äran af dessa för den svenska kvinnan den tiden glänsande resultat torde dock frö- ken Andrée få dela med sin fader, den lika originele som spirituele provinsialläkaren A. Andrée, som med en okuflig energi under åratal såväl inspirerade motionerna vid riks- dagen som bearbetade allmänna meningen medels sakrika, rent af dräpande tidningsar- tiklar i ämnet. Fröken A., som är född på Gotland den 19 februari 1841, innehade samtidigt med platsen vid finska kyrkan äfven organistplatsen i fran- ska reformerta kyrkan, var i fyra år sånglära- rinna vid lärarinneseminarium och Normalsko- lan, skötte under flere år ackompagnemanget vid Operan och Musikaliska akademien, samt valdes år 1867 enhälligt till organist vid domkyrkoförsamlingen i Göteborg. Och på sistnämnda plats har hon utvecklat en rast- lös, mångsidig och välsignelsebringande verk- samhet. Koralsången tog hon genast itu med och var af de första, som vågade reforma- tion däraf. Rytmiska koraler, raskt tempo och stämningsfulla, noga öfvertänkta prelu- dier äro nu sedan länge hvardagsgäster i Göteborgs domkyrka. Också har hon af många framstående prester fått ett varmt er- kännande af, att hon genom sin hjärtat till- talande kyrkomusik bidrager till stämningen i gudstjänsten. Särskildt har biskop Ullman uti sitt sistlidet år utgifna »Förslag till ny psalmbok» på ett smickrande sätt nämnt henne i företalet. Som orgelvirtuos har hon låtit höra sig på mångfaldiga orgelkonserter i Göteborg och i landsorten, gifvit en stor kyrkokonsert i Köpenhamn under Gades beskydd samt del- tagit i orgelkonserter äfven å andra orter, t. ex. i London, där hon spelade på Christal- palatsets orgel, samt i Alexandrapalace s. k. organ recitals. Under sina utrikesresor har hon tagit reda 'på utmärkta orglar och de- ras mekanik både i kyrkor och hos orgel- byggare ; här hemma har hon ofta varit kal- lad att besiktiga och afprofva orglar. I egenskap af domkyrkoorganist har hon uppdrag att examinera organister och kan- torer med samma kunskapsfordringar som vid Musikaliska akademien. Denna gren af sin verksamhet har hon utvecklat till den grad, att i närvarande stund alla organistplatser i Göteborg, utom två, innehafvas af hennes kvinliga orgelelever; likaså i omnejden, såsom i Marstrand, Kongelf m. fl. städer. Dessutom har Elfrida Andrée gjort sig känd såsom kompositör och såsom en fram- stående sådan. På detta område har hon med förkärlek egnat sig åt kammar- och or- kestermusik; men detta är tyvärr ett otack- samt fält här i Sverige, dels för svårigheten att få sådana saker tryckta, dels och isyn- nerhet därför att det manliga släktet fortfarande håller på den uteslutande kompositionsrätten till orkestermusik såsom ett af dess dyrba- raste privilegier. Också ha hennes kompo- sitioner hufvudsakligen blifvit tryckta, då de anonymt inlemnats till pristäflan. Musikali- ska konstföreningen har sålunda antagit tre olika arbeten, en pianokvintett, en pianotrio samt balladen Snöfrid (af musiksällskap upp- förd vid flere tillfällen i flere af Sveriges städer). I Danmark ha på samma säst an- tagits en pianosonat samt en »Sång till näk- tergalen» (en förtjusande, fint utarbetad ro- mans, doftande af poesi). Bland öfriga tryckta kompositioner må nämnas: »Drömlif», för blandade röster, några häften Tonbilder för piano, ett häfte solosånger på norskt förlag (däribland »Yi ses igen», ofta sjungen på kon- serter), »I templet», kyrkoaria intagen i Sjun- gande Europa (en af våra vackraste och sång- baraste kyrkoarier), samt »Svanen», nyligen sjungen af grefvinnan Taube och fröken Öselio. Sedan år 1879 är hon ledamot af Musi- kaliska akademien, och sistlidet år fick hon ett vackert erkännande af sin församling, i det att henne tilldelades ett personligt löne- tillägg, hvarigenom hon nu åtnjuter den hög- sta organistlönen i riket. Älsklig, flärdlös och varmhjärtad, torde Elfrida Andrée endast ega vänner och be- undrare. Till de små kolonisterna å Iduns skollofskoloni af Octavio Beer. Jf“ prunkar ängen, på dofter rik, "Och solen glittrar i fager vik mot lekfullt dansande vågor. "Och rundt kring nejden Iland gräs och strå fjag ser dem spridda, de glada små SMed ögon tända, i lågor. Syu kräfs ej skolbänkens stränga skick, jjjfu manar lärarem allvarsllick jEj mer till lexornas möda; Oku är naturen den enda lok, Som skall studeras. "Och intet ok förhindrar llodet att flöda. -Och som en flock utaf pra lam jDe tumla om under stoj och glam, "0ch glädjen aldrig tycks sina . . . jDet är så härligt, det fria lif SAted sina skiftande tidsfördrif -Och sina stämningar fina. "Och brösten vidgas för helsovind, -Och rosor knoppas på larnakind, “Och vinterns krämpor försvinna. cAtt lifvet äfven har fröjd för dem, Skastän de fostrats i armodshem, SMed barnslig tjusning de finna. SMai när det lider mot aftonstund -Och skymning faller kring somnad lund "Och llcka stjärnor stå tända, jDå sitter skogsfrun vid barnets säng "Och täljer sagor från stig och äng SDen korta natten i ända. "Och så skall sommaren rinna hän, Så lyckobringande, blid oel vän, Skast allt för kort för de unga . . . OMen gömmen trofast i hjärtan små eAllt skönt, naturen er bjöd uppå, kill vintermödornas tunga. Damer på velociped. ommaren, friluftsportens tid, är inne. Utan att vara synnerliga vänner af de öfverdrifter, till hvilka i många hän- seenden vår sportifrande tid obestridligen gör sig skyldig, kunna vi lika litet blunda för det gagn, en förnuftigt öfvad sport innebär. Och särskildt vilja vi gärna med våra läsa- rinnor debattera den frågan: i hvad mån kan kvinnan af det moderna sportväsendet hemta nöje och nytta, utan att uppgifva något af den äkta kvinlighet, som beständigt bör för- bli hennes skönaste smycke. Vi vilja i dag tala några ord om våra damer som velocipedryttarinnor. Det är nu-