Idun: 1893

1893 I D ü N 69 Detta och mera i samma stil är den »fashionabla» konversationens hufvudmoment! En ung dam comme il faut har icke lof att inlåta sig på mera gedigna samtalsämnen, äfven om hon själf hade lust. Hon skulle då kallas för »emanciperad», ett ord som användes både i tid och otid, och som ännu alltid har en dålig klang i öronen på stilla- ståendets förkämpar. Och fruar och äldre damer i allmänhet komme att högljudt be skärma sig öfver, »hur försigkommeu ungdo- men är nu för tiden.» Nej, en ung kvinna är alldeles »för säker», om hon vågar intressera sig för saker, som röra mänsklighetens, nationens eller ens det lokala samhällets väl och ve. Och medlem- mar af »de konserverande elementen» fram- kasta med faderlig ton : »Detta tillhör icke kvinnans verksamhetsområde, hennes arbets- fält är hemmet.» Det senare är sant, men ej det förra, ty det ena utesluter icke det andra. Nord- amerikas Förenta Stater, hvarest man i ut- veckling och framåtskridande har ett stort försteg framför det antika Europa, lämnar oss lysande bevis härpå. Ingenstädes är hem- met mera mönstergildt än där, på samma gång som i intet annat land kvinnan är dju- pare anlagd och äger mera allmänbildning än där. Det skulle föra mig för långt att här söka utveckla, hvilken oerhörd skada vi åstadkomma därigenom, att vi vägra dem, som skola bli eller äro mödrar åt det kom- mande släktet, att deltaga i lösningen af lif- vets allvarliga spörsmål. De bli ytliga, de- ras tankar vänja sig att dröja endast vid triviala ämnen, de bli dåliga uppfostrarinnor åt sina barn; dessa äro några få i stort sedda af de ödesdigra följderna. Det är helt naturligt, att, där tillfällen att utbilda intelligens och omdömesförmåga sak- nas, där förekommer heller ingen utbildning. Ty det är just ur tankeutbyte på det ena eller det andra sättet människorna emellan, som grundsatser och åsikter uppväxa och ut- vecklas. Men den unga damen får icke di- skutera, ännu mindre disputera och allra minst i skrift framställa sina tankar. »Blå- strumpa» är det enfaldiga slagord, som för- domsfullheten begagnar för att uttrycka sitt misshag med en kvinnlig författare. »Kvin- nan tige i församlingen,» citerar man. Detta uttalande är liksom så mycket annat i vår religiösa urkund lämpadt efter den relativt låga moraliska ståndpunkt, på hvilken vi be- funno oss för snart 2000 år sedan. Helt säkert ligger äfven i denna fördom förkla- ringsgrunden till kvinnans jämförelsevis ringa deltagande i mänsklighetens utvecklingsarbete i högre mening. Nu frågas: med hvad rätt behandla vi våra damer på detta sätt?! Inte är det ar- tigt åtminstone. Huru länge skall då kvin- nan fortfara att vara något, som mannen betraktar endast som en vacker leksak eller en varelse, hvilken är honom till hela sitt väsen underlägsen? Jo, lika länge som en dum fördom hindrar henne att offentligen an- vända sitt förnuft, eller, med andra ord, för- nekar, att allmänbildning och sann kvinnlig- het äro förenliga. Tills denna fördom upp- hört, skall också det sällskapliga umgänget de båda könen emellan kännetecknas af den- na oerhört fadda, intetsägande konversation, efter hvilken hvarje tänkande människa ovill- korligen måste anställa följande betraktelse: O, huru mycket nonsens har man icke nu presterat ! Julius. En bok för dagen. S vårt land, enkannerligen hutvudstaden, har sedan ett par år arbetats för införande af en hushållslära i skolornas högre flickklas ser i samband med så kalladt skolkök. Det för- sta skolköket öppnades i Stockholm 1889. En af de personer, som isynnerhet för folksko- lorna mest arbetat i detta afseende, ärlärarinnan vid Klara folkskola, fru Sofi Nilsson. Med ledning af generaldirektör Alméns tabell: »Våra vanligaste näringsämnens sammansättning, näringsvärde, pris och billighet» m. fl. arbeten i samma ämne upp- gjorde hon en samling matsedlar, hvilka förenade prisbillighet med en sådan sammansättning af rätterna, att kroppens behof af näring blef tillgo- sedt. Därjämte tillkommo åtskilliga anteckningar, innehållande allmänna anvisningar och råd för skötandet af ett hushåll. Dessa matsedlar och anteckningar ha i dagarne utkommit från trycket i form af en liten bok med titel: »Hushållskolans första grunder för skola och hem.» Det är denna bok jag här ofvan kallat en bok för dagen. Hushållsläran som undervisningsämne i våra flickskolor är ett önskemål, som från många håll blifvit framstäldt och äfven i många af Europas länder till allmän tillfredsställelse praktiserats, men ännu torde i synnerhet hos oss finnas åt- skilliga svårigheter att därvidlag öfvervinna. Ser man bort ifrån den misstänksamhet, som vanligen möter allt nytt och ibland är berättigad, finns dock alltid i detta fall motstånd att besegra. Skolan har så många ämnen förut, huru skall an- talet lärotimmar räcka till, frågar man. Skall då icke hemmet göra något för individernas uppfost- ran, skall skolan tillskansa sig allt, är en annan fråga, som ofta upprepas. De, som framställa det sista spörsmålet, betänka icke i sin, jag höll på att säga afundsjuka, att det vore en oberäknelig vinst, om afståndet mellan skola och hem kunde förminskas, ja, alldeles för- svinna. Skolan är ju till för att hjälpa hemmet, och de två borde ju sammansmälta med hvaran- dra: hemmat borde ju vara en skola och skolan ett hem. Nu är det så, att dessa två stå som hvarandras antipoder, betraktande hvarandra med misstänksamma ögon. Orsaken härtill är lätt funnen. Vårt svenska skolväsen framkom ju ej ur allmänhetens önskan, utan som ett påbud från högre ort, som man måste lyda. Nu finnas visserligen många hem, som äro kompetenta att utan skolans hjälp uppfostra sina barn, men ännu flere torde finnas, som af en el- ler annan anledning sakna denna kompetens, och därför böra vi vara tacksamma för den hjälp skolan kan lämna. Och kanske icke minst i hushållslära torde ett skolans ingripande få anses vara af behofvet påkålladt. I synnerhet i en tid af arbetsbrist och ringa tillgångar, då det gäller att få det lilla att räcka till och ändå vara njut- bart. Vårt svenska folk påstås ju vilja lefva öfver sina tillgångar, och för att aftvå den beskyllningen, om ej för annat, så är af nöden att våra barn lära sig »hushålla», lära sig att »rätta mun efter mat- säcken.» Fru Nilssons bok med sina beräkningar, sina förståndiga och praktiska vinkar om ett och annat är i detta afseende en ypperlig hjälpreda, som förtjänar en vidsträckt användning. Att hushållsläran är af oberäknelig vikt för hemmens lycka och trefnad torde ingen vilja be- strida. Att familjens manliga medlemmar till- bringa sin lediga tid på förlustelseställen och re- stauranter är nog icke uteslutande deras fel. Mån- gen gång torde hemmets kvinnliga personal, sär- skildt husmodern, vara indirekt orsak därtill. Man säger ju, att mannens kärlek går öfver middags- bordet. Särskildt i städerna voro det ju då ett önskemål, att kvinnorna uppfostrades så, att deras hem ägde tillräcklig dragningskraft att kunna täfla med restauranterna och vinna priset. Det vore i mitt tycke en sport, säkerligen af större social och ekonomisk betydelse än att kunna åka bicycle. Att lära oss, äfven med jämförelsevis små till- gångar, laga välsmakande och närande mat är också den nämnda bokens hufvudsyfte. Beräk- ningarna äro gjorda för en familj, bestående af 4 vuxna personer eller 2 vuxna och fyra barn och med en årlig inkomst af 900 kronor. Det gäller då att spara och att få så mycket näringsvärde som möjligt för denna summa. Hyra, ved, lyse, kläder o. s. v. beräknas till 372, 508 kronor få disponeras till mat, och 20 afsättas för en kom- mande oviss framtid. Med de följande matsed- larne bevisar förf., att denna ringa penning, 1,40 om dagen, kan räcka till. Så här ser en matse- del ut: Maträtter- Använda mängder Pris Näringsämnen i gr. nas namn födoämnen öre Agg- hvita Fett jioiny- drater 6 hg. kött 45 100 50 _ Kött- 50 gr. »stötbröd» 3 5 2 37 1 ägg 5 5 5 — bullar 2 dl. mjölk 1 7 1 10 med 25 gr. flott 3 — 25 — potatis 1,5 1. potatis 8 19 2 195 1 hg. torkad frukt 9 2 — 50 Appel- 1 » risgryn 1 » sirap 3 4 7 1 1 77 75 soppa 25 gr. potatismjöl 1 — — 21 6 hg. rågbröd 11 46 6 288 salt 1 2 peppar / Summa 95 192 92 753 För 1 vuxen pers 23,7 48 23 188 Frågan om huru hushållsläran skall få plats på skolornas schema tyckes fru N. hafva löst på ett lyckligt sätt. .1 förordet heter det: »1 ett par af hufvudstadens folkskolor har under de senare åren i samband med hälsoläran meddelats undervisning i hushållets skötande.» Hushållsläran blir däri- genom icke ett nytt läroämne, som behöfver sär- skild plats på schemat, och hvarje välordnad folk- skola bör utan vidare kunna införa detsamma. Klart är, att då behöfves en lärobok, som genom sammanträngd och lättfattlig framställning möjlig- gör ämnets inhämtande på den begränsade tiden och tillika är så billig, att dess anskaffande ej verkar afskräckande. Fru Nilssons bok tyckes äfven i dessa afseenden uppfylla rätt höga ford- ringar. Af bokens 48 sidor utgöra de 16 första den egentliga hushållsläran, de följande 32 sidorna äro att anse som en uppslagsbok. Framställnin gen är enkel, lättfattlig och öfvertygande och pri- set endast 25 öre, hvilket i förhållande till bokens innehåll och det arbete, dess tillkomst förorsakat, måste anses mycket billigt. En sak hade möjligen gjort boken ännu mera användbar, om där nämligen funnits ett enkelt och praktiskt förslag till bokföring för hushållet. Emellertid tyckes boken, som den är, böra blifva till stort gagn i både hemmet och skolan. Arbetets förläggare är den ansedda firman C. E. Fritze’s k. hofbokhandel. Belzasar. I telefon från Mars. 3! Idun häromda’n jag läste Förtjust, hur det går till på Mars, Min gubbe indignerad fräste, Det stötte på patrull bevars. Men jag låg hela natten vaken, Den tanken gaf mig ingen ro, Hur skulle man få ljus i saken, Då dit ej leder någon bro '/ Men snillet intet hinder stäcker, Jag funnit upp en telefon, Som ifrån Mars till jorden räcker, Med. liten ■‘anha.lt* uppåt mån’ ! Så snart jag ej har annul göra, Gunås — det räcker till man vet — Så lyssnar jag med lur för öra Till nytt ifrån en ann’ planet. Här om vårt *prat* jämt männen bräka, Och vi få finna oss däri, Men lika lifvade att språka Å’ fruarna på Mars som vi. Där kvinnan tagit hand om staten, Som är ett hushåll ju i stort, Hon hinner ändå laga maten, Ty där går allt så. lätt och. fort. Och männen våga, aldrig kinka, Men ta’ så tacksamt, hvad de få,