Idun: 1893

88 I DU N 1893 nen. Det var jag, som höll den. Förunderligt nog var salen full af främmande åhörare. Magister Fors stod på katedern. Han skakade så, att glas- ögonen föllo i golfvet. Man såg på honom. Då hörde jag någon af de främmande hviska: »De där herrarne vid fönstret äro visst hitskickade af landskamrern för att spionera.» En af eleverna trängde sig fram för att få ett glas vatten åt ma- gistern. Karaffinen stod bakom herrarne. »Var god och gif mig ett glas vatten,» bad hon, »ma- gistern är sjuk.» »Sjuk,» hånlog en, »säg full.» Och så gingo de sin väg. Efter lektionens slut måste magister Fors skjutsas hem i vagn. »Nästa morgon klockan sju var han åter i ka tedern. Litet efter kom landskamrern in. Han gick fram till honom. »Jag förklarar magister Fors afsatt från sin befattning,» sade han hög- tidligt. »Herr Hansson kan sköta platsen, till dess vi hinna få en annan förste lärare. För i dag få ni lof.» Magister Fors bad att få vfeta hvarför, men fick intet svar. Men då landskam- rern gått, blef det ett tumult. »Det är en him- melskriande orättvisa!» skrek jag, och många in- stämde. Och en äldre elev, Emelie Lund, som hade varit guvernant, steg upp och sade:» Flickor, skola vi tåla, att vår lärare så här behandlas för en skvallersjuk frus skull. Nej, vi skola ej tåla det; vi vilja ej ha någon annan lärare.» »Morgonen därpå kom en af folkskollärarne i staden, vid namn Karlsson, och sade, att han fått förordnande som förste lärare. Då bröt det löst igen, och han gick i vredesmod. Men då började vi sansa oss. Vi kunde ju ingenting göra, och herr Karlsson kom tillbaka med landskam rem och han sade, att de som ej ville begagna seminariets undervisning, kunde ju gå till magi ster Fors. Halfva antalet af eleverna gick, däri- bland jag. Vi höllo ut i två dagar, men så måste vi tillbaka. Hvad vi därunder erforo, vill jag inte tala om. Vet ni, han var sjuk, stackarn, så sjuk, och därför söp han verkligen, och det till och med så att han dog någon tid därefter. Vi sörjde ho- nom ändå, ja, jag följde honom gråtande till grafven. Han var ändå mitt första svärmeri. »Ja, ser ni, så gick det till den tiden. Det är många år sedan dess. Nu har man slitit och knogat i nära tjugufem år. Och hvad har man? Inte mer än man får komma på fattighuset, när man är utsliten ! Det är så man kan gråta åt det.» Hon började verkligen snyfta och fortsatte med att beskärma sig öfver sin olycka. ° Hon hade varit skapad till något bättre! Hå hå ja ja! Men när hon väl lagt sig, somnade hon genast ifrån alla sina bekymmer och snarkade så, att Kerstin knappt fick en blund i ögonen på hela natten. SJUNDE KAPITLET. Kerstin trifdes icke längre i sin födelsestad. Alla ungdomens glada minnen voro som försvunna, och hon erinrade sig endast de båda sista sorg- liga åren efter faderns död. Hon kände det tomt omkring sig. Bäst var det, när hon hade sina flickor omkring sig i skolan. Då kunde hon un- derstundom känna sig lugn och glad, helst när de voro snälla och uppmärksamma. Och det voro de för det mesta, ty Kerstin hade gjort sig af- hållen af barnen genom sitt blida, allvarliga väsen. Dagarne gingo utan egentlig omväxling. De enda afbrott i enformigheten voro, då Kerstin fick bref från Axel. Han skref icke så synnerligen ofta — han var så upptagen af sina studier — men när hans bref kommo. andades de den upp- riktigaste hängifvenhet. Då kände Kerstin sig lycklig. Hon kunde sluta ögonen och mana fram sin älskades ståtliga bild för sin inre blick. Ja, hon skulle nog vänta på honom, vore det än al- drig så många år! Hon skulle arbeta ocb spara till den tiden kom hon finge äga honom helt och hållet. Med denna uppgift skulle väntans år sä- kert gå fortare. Han hade på våren tagit »teolo- gico-filen» och skulle på sommaren bort som in- formator till en brukspatron i Vestmanland. Men fick han råd, skulle han göra en omväg från Upsala och hälsa på sin lilla Kerstin. Hur inner- ligt gladde hon sig ej däråt. Skolan slutade första dagarne i juni, och efter den högtidliga afslutningsakten i kyrkan gick Kerstin hem till sitt lilla tysta hem, som hon fann mera ensamt än eljes. Hon hade beslutit att stanna i staden öfver sommaren för att gifva privatlektioner — hvart skulle hon för öfrigt taga vägen? Hon hade fått behålla vikariatet äfven för höstterminen. Så skulle det ock i augusti månad blifva s. k. stiftsmöte i staden, och Kerstin ville gärna deltaga i detsamma. Hon lyckades få läsa de vanliga skolämnena med några barn i flickskolans lägre klasser, hvilket gaf henne ett par, tre timmars sysselsättning om dagen. Sommaren var het och kvalmig i den lilla sta- den. De knaggliga stenarne brände under fotterna, och den trädplanterade promenadplatsen gaf blott föga skugga. Men så kom »fruntimmersveckan», och enligt sin vana öppnade himlen då sina sluss- portar. Ett undantag gjorde »Kristina», Kerstins namnsdag. Då hon vaknade på morgonen, log himlen åter klar och blå, hon öppnade fönstret för att släppa in den af regnet uppfriskade luften. Då klang plötsligt nere från gatan en sång af friska barnaröster: »O, hvad världen dock är skön. klädd i sommardräkten!» ljöd det unisont. Kerstin förstod, att det var henne de gällde, att hennes flickor från klassen velat på detta sätt hedra henne på namnsdagen. Då de slutat, visade sig Kerstin i fönstret och tackade dem för »serenaden». Och upp stormade flickorna för att gratulera sin fröken. De voro så lyckliga öfver att få gifva henne sina små gåfvor af kakor, blommor, kort, fikonlådor, eau de cologne m. m. och då Kerstin med tårar i ögonen tackade dem, höjde en oppnäst liten tös ett »lefve vår fröken på Kristinadagen!» Och så hurrade de alla tre gånger. (Forts.) Innehållsförteckning. Amelina Sterky ; af Mathilda Langlet. (Med porträtt.) — Häxan ; poem af Ernst Högman. — Ett ord i sinom tid ; af Avg. — Glasbiten i ögat ; en hvardagsbild ur lifvet, för Idun af E. N. — I »hushållspenningfrågan» ; af Hilda —gren. — Konstnärskap i silke. — Några ord om vår »Giftermälsbalk» för Idun af Kala Dalström. (Forts.) — Ur notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kultur- bild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot Sand- berg. (Forts.) — Tidsfördrif. Bidrag mottagas med tacksamhet. äMrorara Logogryf. En liten fé jag vet. På lätta vingar så fin och späd hon tråder luftig dans. Hör hennes lätta sus, där gladt hon svingar om sommardagen uti solens glans. Men ack! hur flyktigt hennes lif, hur kort ! Det varar blott, så länge dagen prålar; ■när afton svalkas, hennes lif flyr bort; hon lefver och hon dör i solens strålar. Hur många sångmör uti gudars sal? Af runor här du ser ett lika tal. Det yra nöje, hvarom flickan drömmer. Den ljusa syster åt den mörka natt. Hvad för de små så månget under gömmer. Hvad vårdslös jungfru ofta nog gör spratt. Ett rum jag vet, som bondens skatter hyser ; ett nyttigt redskap för hans åkerjord. Hvad guldet äger, som så fagert lyser. Ett vattendjur, som tumlar om i nord. Ett farligt vapen, som Kan smärtsamt sticka, och vet du namnet på min hulda flicka? Ett blodigt skådespel, där eld ses brin- na. En omtyckt tummelplats för yra barn. Hvad säkert finnes uti mjölnarns kvarn, och hvad helt säkert vi på vägen finna. Ett trefligt färdedon, som lustigt glider. Hvad skytten må, då skottet nyss har smäilt. Ett vanligt vapen i förgångna tider, och hvad en flitig pilt ses göra snällt. Hvad fjärilns vinge ses i solens strålar. En stadga, som till efterlefnad satts, och säg, hvad piskan ger åt trötta fålar, och för familjen säg en samlingsplats. Jag vet en plats, där fagra drömmar hägra, och hvad den är, som svar ej lär mig vägra. Jag vet ett mått, ej ofta brukadt mera. En kunglig rättighet i Sveriges land. En fisk, som man plär ofta nog ser- vera. Hvad ondsint pilt behöfver få ibland. En liten ö i Bältets salta vågor. Osynlig sak, som allting synligt gör. Behöfligt redskap — står ditt hus i lågor, och har du skulder — hvad du skul- den bör. Jag vet ett träd, hvars kvist är seg att bryta, och hvad vi äga, som bör älskas mest. Jag sett en fågel nppå vattnets yta. Hvad understundom jag sett ryttarns häst. Hvad har väl gumman, där hon flitigt spinner? Hvad har min gåta, då jag mer ej hinner ? P. L. Kvadratgåta. l 2 3 4 1) Bike i Indien, 2) flicknamn, 3) / t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t t 111 + t t t t t + 111 t t t t t t t t t t t t t t t 12 3 4 och 4) romerska gudar. De med siff- rorna 1—4 betecknade raderna gifva samma ord. Triangelgåta. 2 14 3 Siffrorna omkring donna triangel skola ersättas med bokstäfver, så att raden 1—4—2 betecknar namnet på en fisk, raden 3—4—1 benämning på ett rum, raden 3—4—2 namnet på ett verktyg. Coriolana. Homonym. ordna så, att såväl de vågräta raderna som den lodräta hvardera gifva ett flicknamn. Rebus. Apostroferna beteckna det antal bok- stäfver, som skall borttagas från det ord, som betecknas af figuren. Lösningar. Akrostikon: Edla, Lima, Idka, Sila, Alun, Basa, Elba, Tårtor — Elisabet. Charaderna: I. Gifmild. II. Benjamin. Gåtan: Anseende. Räknegåtorna: I. Den 25 augusti 1744;. Herder. Har din lott på jorden blifvit ----- här igenom lifvet vandra, tröst dig har dock ofta gifvit -----, som dig visats utaf andra. Bokstafsgåta. A A [ E E Pl I I >§1M 1 N N NiEi> S T Bokstäfverna i denna figur äro att 32 38 44 i 14 20 26 40 46 3 9 15 O O OJ 34 48 5 11 17 23 29 42 7 13 19 25 31 37 43 8 21 27 33 39 45 2 16 22 35 41 47 4 10 24 30 36 49 6 12 18 175 175 175 175 175 176 175 Förvandlingsgåtan: 1) Galeotto. 2) Ulriks- dal. 3) Strömstad. 4) Tannhäuser. 5) Astu- rien. 6) Folgefonden. 7) Fristad. 8) Robert. 9) Erivan. 10) Dufva. 11) Rankhyttan. 12> Igelkott. 13) Konsvinger. 14) Södermann. 15) Othello. 16) Nederländerna -- Gustaf Fredrikson. Geografiska korset: Antwerpen, Rosenborg, Cherbourg. Ifyllningsgåtan: Löfkoj, Surgut, Calais, An- gara, brutto, Wallin.