Read Runeberg

John Ericsson. Några minnesblad

Originalsida 4
Originalsida 4
Originalsida 4
Originalsida 5
4–5

Sida 4

lo Födelsebygd och föräldrar.

Så var det dock ej på en tid, som ännu eJ Kgger aflägset. Ej blott bland Ramens skogsmoar längst i norr, utan äfven i sydsocknarna, skedde all samfärdsel i båt, eller på axel och släde, och ej mycket längre tillbaka genom klöfjning på hästrygg. För ännu ett par århundraden tillbaka var största delen en vildmark med endast här och där i skogarna eller vid sjöstränderna glest spridda bygder.

Karg var jorden: nästan bara grus och sten. Men denna skenbart fattiga trakt gömde på en rikedom, som skulle förändra hela dess utseende. Det var ingenting mindre än ett svenskt Kalifornien som här väntade på sin upptäckare. Ty järnmalm af ypperlig beskaffenhet fanns här öfverallt i riklig mängd. Hela trakten var, så att säga, ett enda malmfält, och den kallades äfven länge rätt och slätt Järnberget.

Redan under medeltiden idkades här bergsbruk i liten skala. Men det är först från slutet af 1500-talet man kan datera uppkomsten af en verklig gruf- och hyttdrift i dessa trakter. Vid denna tid vaknar ett nytt lif i bygderna vid Yngen, Daglösen och Möckeln. Hertig Karl, sedermera Karl IX, börjar då här sin energiska bygdbrytande verksamhet. Privilegier efter tidens sätt locka till Järnberget skaror af dugliga grufarbetare, bättre metoder för malmbrytning och hyttdrift införas, nya grufvor upptagas, och masugnar i allt större antal flamma i vinternatten. En stam af duktiga, välmående och

Källa: Project Runeberg ·