Sida 6
lo
Födelsebygd och föräldrar.
det ungefär halfannan mil norr om Persberg belägna Långbansfältet eller Långbanshyttan, det gemensamma namnet på flere grufvor och en masugn med Bessemerverk, som ligga på ett smalt näs mellan sjön Långban och en annan mindre sjö, i äkta östvärmländska omgifningar.
Här bodde i början af århundradet som gruf-fogde en viss Olof Ericsson, af gammal bergsmanssläkt — bergsmansadel hade vi så när sagt, ty släkten kunde räkna sina anor långt tillbaka i tiderna och hade sitt stamträd så godt som någon annan. Olof Ericsson, vid denna tid endast några och tjugu år gammal, skildras som en ståtlig ung man med ett godt mekaniskt hufvud samt en älskvärd.och välvillig, om än något vek natur. Han hade fatt en för den tiden ganska god uppfostran och genomgått Karlstads gymnasium, hvarifrån han medfört sinne för vetande och läsning.
Redan vid 21 år hade han, 1799, gift sig med Brita Sofia Yngström, den likaledes 21-åriga dottern till Långbanshyttans egare, Jan Yngström, äfven han af gammal bergsmansätt. Han härstammade nämligen från en af de wallon-familjer, som på 1600-talet inflyttade till Järnberget. Själf var han gift med en skotska. Släkten hette ursprungligen Horn, men, enligt en gammal sägen, skulle en af dess medlemmar, som tjenat i armén under en af de svenska Hornarne, ändrat sitt namn till Yngström, då hans chef en dag yttrade sitt missnöje öfver,
Källa: Project Runeberg ·