Sida 10
lo Födelsebygd och föräldrar.
kraft bodde inom henne. Det har berättats, att mannen dolt sin ställning för henne, och att N hon först en söndag i kyrkan erfarit den genom en från predikstolen uppläst kungörelse om exekutiv auktion i deras hem. Det var ett hårdt slag, men hon lät ej nedslå sig. Hon uppehöll sin makes sjunkande mod, meddelade honom något af sin glada tillförsikt och skapade åter ett nytt behagligt hem i den torftäckta stugan.
Här växte barnen upp och gladde redan tidigt föräldrarna med sina lofvande anlag. Hurtiga och lifliga och ej stort bättre klädda än sina lekkamrater, grufarbetarnes barn, lekte de här sommar och vinter på backarna kring stugorna. Ej sällan hände dock, att John, som i leken visst icke var den minst ystre, obemärkt drog sig ur den och sprang ned till grufvorna och satte sig där vid kanten än af det ena, än af det andra schaktet. Där kunde han sitta långa stunderna tyst och stirra på den fram- och återgående »konsten» och vindspelet, som förde malmen upp i dagen.
En dag öfverraskade honom fadern här sittande och ritande på en papperslapp, lagd på knäet, och då han tittade honom öfver axeln, befanns det vara ingenting mindre än en, visserligen med barnslig hand, men dock för hans ålder ovanligt bra uppdragen teckning af hela vindspelet med korgar och allt. Man hade hittills ej kunnat begripa, hvartill den lille parfveln använde alla de papperslappar och blyertsstum-
Källa: Project Runeberg ·