Read Runeberg

John Ericsson. Några minnesblad

Originalsida 26
Originalsida 26
Originalsida 26
Originalsida 27
26–27

Sida 26

26

På militärbanan.

såg däri, och väl ej utan skäl, en misshushållning med stora gåfvor.

Våren 1821 finna vi sålunda den unge fan-riken i lägret på Frösön, sysselsatt med att exercera rekryter. Här, som nere i Vestergötland, gjorde han sig omtyckt af alla genom sitt öppna och hurtiga väsen samt sin redbara och vänfasta karakter. I regementet blef han snart allas gunstling från chefen till den simple soldaten. I kamraternas idrotter deltog han med lif och lust och var inom kort känd som en af de bästa skyttarne och gymnasterna på regementet.

Han skildras från denna tid som en lefnads-glad, käck ungdom med ett ansikte strålande af helsa och lefnadslust. Dragen voro fina och regelbundna, kring munnen fasta och bestämda, pannan höghvälfd, men vid denna tid ännu beskuggad af ett rikt, lockigt hår, ögonen glänsande blå med en öppen och ärlig blick, hvarur dock skalken ej sällan tittade fram. Ett porträtt i kroppsstorlek àf honom från fänrikstiden, som funnits bland hans efterlemnade papper, visar en axelbred, men smärt gestalt, iklädd paraduniform med hög schakå.

I sällskapslifvet som i kamratkretsen var den unge martissonen allmänt afhållen för sitt glada och älskvärda väsen. Särskildt var han en stor gunstling hos damerna och långt ifrån otillgänglig för skönhetens makt. Han synes tvärt om haft ett lätt antändt hjärta, och den poetiska åder, han ärft af modern, gaf sig under denna lyckliga

Källa: Project Runeberg ·