Sida 11
akter endast från år 1809 och gjorde ett undantag blott beträffande tvenne författningar från 1810 och 1816, der kejsaren afger en autentisk förklaring, hvilka afsigter redan år 1809 ledde hans handlingssätt i afseende på Finland.
Manifestet af den 15/27 mars 1810 inledes med följande ord: „Du moment que la Providence Nous a remis le sort de la Finlande, Nous résolûmes de gouverner ce pays comme une nation libre et jouissant des droits que sa constitution lui garantit", eller på svenska: Från den stund den gudomliga försynen lade Finlands öde i Våra händer, fattade Vi det beslut att styra detta land såsom en fri nation, åtnjutande de af dess statsförfattning detsamma tillförsäkrade rättigheter.
I Nådiga Kungörelsen den 9/21 februari 1816 (originalspråket ryska) förordnar kejsaren efter återkomsten från kriget mot Napoleon, att Regeringskonseljen för Finland, i likhet med den benämning högsta styrelseverken i kejsaredömet och i konungariket Polen egde, borde benämnas Senat för Finland. Han uttalar deri bl. a. följande: „Öfvertygade, att den författning (Конституція) och de lagar, som öfverensstämmande med finska folkets lynne, seder och bildning under en lång följd af år utgjort grundvalen för dess borgerliga frihet och lugn, icke kunde, utan våda för dessa, inskränkas eller rubbas, hafva Vi från första stunden af Vår regering öfver detta land icke allenast på det högtidligaste bekräftat
Källa: Project Runeberg ·