Sida 195
sin styrelse öfver Finland, tro vi oss här böra anföra inledningsorden af det tal, hvarmed han den 24/i 2 januari 1882, första gången efter sitt uppstigande på tronen, lät förklara den finska landtdagen öppnad:
„Representanter för Storfurstendömet Finland.
Då Jag på grund af Landtdagsordningen kallat Eder att öfverlägga om många för landet vigtiga frågor, har jag ledts af den fasta föresatsen att orubbligt följa Min i Gud hädangångne högtälskade och oförgätlige Faders föredöme, som oaflåtligt vårdade sig om Finlands väl och derigenom förvärfvade sig dess uppriktiga kärlek och tacksamhet. Jag beder den Högste, att Han måtte bistå Mig i Mina bemödanden att trygga Mitt trogna finska folks lycka, om hvars redbara egenskaper Jag särskildt öfvertygat Mig under Mina besök i detta land jemte min familj, i det Jag tillika bevarar det mest angenäma minne af de känslor, som derunder blifvit för Oss uttryckta".
Denna kejserliga förklaring efterföljdes omedelbart utaf en motsvarande, i Finlands inre historia städse minnesvärd handling. Sin i trontalet år 1863 omnämnda afsigt att återgifva landets ständer den rätt till initiativ genom färdigt utarbetade lagförslag, hvilken de 1789 förlorat, hade kejsar Alexander II under sin regeringstid blifvit förhindrad att utföra. Hans efterträdare skyndade sig emellertid att infria det afgifna löftet, och
Källa: Project Runeberg ·