Sida 26
konung Albrekt, hvilken hon besegrade och beröfvade Sveriges krona (I, 35), o. s. v. Dessa i ögonen fallande exempel, samlade på ett fåtal sidor, utvisa nogsamt, hvilken halt början af arbetet eger.
*
Uti historien om Rysslands sträfvanden att afskilja Finland från Sverige intages en märklig plats af kejsarinnan Elisabets manifest till finska folket, dagtecknadt Moskva den 18 mars 1742 g. st. Hon erbjuder deri Rysslands hjelp till upprättandet af en sjelfständig finsk stat, för den händelse att finnarne ville lösrycka sitt land från den sedan sekler bestående politiska föreningen med svenska riket. Ordin omnämner detta manifest (I, 83—84) och intager det t. o. m. i dess helhet bland sina bilagor, men de frågor, det naturligen uppväcker hos forskaren, — huru det tillkommit, hvad ryska regeringen dermed afsett, i hvilken mån hon haft allvar med sina deri afgifna löften m. m. — dem lemnar han fullkomligen oberörda. Och dock hade han äfven utan arkivstudier, redan i den tryckta literaturen, funnit uppgifter beträffande manifestet, hvilka i sagda afseenden icke äro utan vigt. Så refererar Solovieff i „Rysslands historia" diskussionen vid den stora statskonferens den 24 februari 1743 i Petersburg, der vilkoren för ett fredsslut med Sverige utförligen
Källa: Project Runeberg ·