Sida 142
( 449 )
intet vågar under tiden; kan ock. aldrig något vinna. Vi vhafve, "genom Guds nåd, väl farli- gare saker/ genombragt än denna; och ville: ej eller nu "vända igen; än denna också blefve af- gjord; förlitande Oss på Gud och vårt krigsfolk, hvilket så mycket tapprare nu skulle fäkta, som det flera farligheter för: ögonen såge, och ej gjorde sig räkning att ett barn härifrån "komme, så: framt "icke hvar och en efter sina yttersta krafter gjorde sin skyldighet.
De syntes: något bestörta öfver en sådan fasthet, och begynte något tala på pohlska sig emellan, sägande 'Leczinski' straxt derpå: avi tala oss emellan, "att Eders Maj:t detvväl kan göra, emedan Eders Maj:t ändå: blifver: en Konung, ehuru då saken: aflöper: men vi kunna 'ej annat än vara svårmodige dervid, "enär vi eftertänka uti hvad för ett eländigt tillstånd: en olycklig hän- delse oss kan sätta.»
När Hans Maj: t åter försäkrade dem om sitt bistånd och att ej släppa dem handlöst; tackade de derföre, Ssägande sig: ej eller 'åstunda att Hans Maj:t skall” förr gå vattoll landet, utan. sna- rare > bedja, att HånEe Maj:t ville” blifva qvar till dess de kunde: sättas i ett säkrare tillstånd; men anhöllo åter ödmjukligen Hans Muj:t ville dock taga det säkrare: råd, och allt: ej så sätta på spetsen. Hans Maj:t hade mera ära "och beröm allaredan' i sina unga år inlagt, än någon Konung före honom. Det vore ej eller bland de minsta bedrifter, att Hans Maj:t så vidt hade bragt Ko- nungen i Pohlen, att: han vore: för Hans Maj:t
Källa: Project Runeberg ·