Tillbaka Read Runeberg

Karakteristiker, ur samtida förtroliga bref och samtal

Originalsida 147
Originalsida 147
Originalsida 146
Originalsida 147
146–147

Sida 147

( 4247 )

vänner att deraf utesluta hvad hans egenkärlek tilläfventyrs bragt: honom: att orättvist gilla; men förbjuder: att” tillägga något, som han sjelf ute- slutit. | ;

Det allmännas: förlust är incalculable — och. min enskilta är det ännu mera. Kanske hade jag, förd af hans råd, kunnat gagna; men nuåterstår för: mig att blott känna: min. saknad: och mitt eget intet. Jag har ännu aldrig sörjt nå- gon 'menniska; så mycket:som denna — aldrig någon',' hvars vänskap varit mig-mera nyttig och meéra uppriktig. Vid” mina: år äro sådana förlu- ster af långa konsequenser — och denna gör sä- kerligen epok: min lefnad. Jag skulle söka att öfvervinna den melankoli, :som detta: dödsfall fö- der; men ännu kan jag, lemnad åt mig sjelf, ieke -för -en minut-glömma -mina-skäl-att för- banna den stund, då jag fick min olyckliga va- relsen .— - | i

«Stockholmaden 30 April.

Sista. posten "låg: jag i! en feberparoxysm och 'kundez-:således :ej: skrifva. » Den kom på mig lördagsmiddagen-: ganska: häftigt och försämrades något al min envishet att! den aftonen vara: med på Kellgrens;begrafning, der jag frös: — — —

Begrafningen var majestätisk. Tårari nästan allas ögon. Ingen procession, utan. alla buro, eller trängde: sig omkring kistan::--Efteråt-utdel- tesipenningen, sedan: Rosenstein: med; några ord Sagt..dess. ändamål. Deraf finnes :ej ännu flera exemplar, än de som utdeltes. Appelquist (Cap- Mec.), som slår dem, har varit hindrad af knekt-

Källa: Project Runeberg ·