Sida 14
( 14 )
ur hvilka han tillika eröfrade sin englasköna ma- ka, Amalia Ehrenpreus; — under det likstäm- mighet i tänkesätt förenade honom med den ryktbara Juntan i Upsala, och han slöt sig med den innerligaste sympati till Benjamin Höijer, Gustaf Abraham Silverstolpe, Carl von Rosen- stein', m. fl.-som omfattade den tidens mltra li- berala. åsigter.
Dessa kontraster på ytan : afspeglade dem, som kämpade i djupet af hans bröst. Ense hvar- ken med, sig sjell eller den yttre verlden, vid hvilken bandet al en enda späd dotters tillvaro ej var nog starkt att hålla honom qvar, sedan döden slitit det, som fästat honom vid en dyrkans- värd maka, brådstörtade han återseendet . . .. . :
Hans skaplynne visar sig utan slöja i mne- danstående, endast ur psychologisk synpunkt in- teressanta, bref till Höijer:
»Munkforssen den 48 Januari 1799.
Det hör fan. till, att aldrig veta hvad man vill; och aldrig har det så plågat mig som nu. Jag vill ta emot Munkforssen och jag vill intet. Allting är här förfallet, och det äter: upp sko- gen. Jag vill resa utrikes (År det sannt att in- gen utländning får vara i ' Frankrike?) och jag vill intet resa utrikes. Men det mest förbanna- de är, att jag är kär, så mycket jag med min hit och dit karakter kan bli det — och så narr- aktigt kär: Har du hört så dumt, om” det är sannt att flickan i F. Mamsell G. har varit litet galen sedan jag reste derifrån — gråtit, varit romanesk och talt om att hon aldrig ville gifta
Källa: Project Runeberg ·