Sida 32
(52 )
utan alt ligga någon menniska till last. Jag förtjenar väl mitt bröd i min anletes svett, men deremot sjunger jag den gamla visan: »Min hyd- das kung, jag sjelf regerar der» Gud ske lof att jag sluppit lefva al allmosor, det vill säga: tiggda pensioner, Det enda, som fattas mig, är helsa. Ja, min gamla, redlige bror Forsell! jag är mycket sjuklig. Bekymmer, eller rättare af- grundsqvalen, som jag utstått, hafva undergräft min fordom; starka fysik. Afven har jag måst underkasta mig många försakelser och inskränk- ningar uti beqvämligheter och njutningar, som vanan gjort till behof. Nu har jag väl rundeli- gare inkomster, så att jag ej behölver knappain så mycket som förr; men min helsa har redan fått dödsknäcken, och den förskräckliga cholera- atmosleren lade råga på det onda. Få nu se hvad några hundrade mils resa kan uträtta i sommar.
Hade ej choleran en lång tid stängt oss från den öfriga menskligheten, och derjemte in- om vårt samhälle qvält all läselust, skulle jag väl afyttrat alla de 50 exemplar du sändt mig af din obeskrilligt intressanta bok; men resten skall nog gå åt på sommaren. På andra sidan finner du liqviden, och härjemte följer ditt saldo.
Om någon i din krets ännu frågar efter den landsflyktige, så helsa-ifrån
Din tillgifne vän Lars. Arnell.»
Utgifvaren tillåter sig här ett afsteg från
den alfabetiska ordningen, för att såsom mot-
Källa: Project Runeberg ·