Sida xii
ligast hans Mors sjukdom, som, nti begynnande sitt, sista och svåraste skifte, fortfarande i tretton långa ~ månader, genottt alla gestalter af sorg, än forkj os-sande, cm forstenande, mw äfuen förklarande, invigd, de honom få en gång titt hans rätta Ufsverksamhet oeh till dödens tidiga offer, Hvad en öm son;
moders plågobädd känner, det måste i mångdubh-ladt mått han känna, som med alfa sm varelses trå* * cfctr var fästad vid sfa Mor och tdlbaka utgjorde hennes hela verld. AnbUcken af så mycket lidan* de, den inre, ofta (jväfda sorgen i lifvéts ömtåligaste ålder, måste slutligen krossa den, hos hväken ett så . känsligt hjerta klappade} och här bröts utan tuifoel hans hetsas kraft. Men i denna Udandets skurseld bildade sig äfven den egenthgu human af hans fa* re Uf, oeh den ton anslogs, Sam sedermera gen- . omgick alfa yttringar af hans tanke oeh kmnsfa* Hen lmturhga älskvärdheten förvandlades i from* hetens barnasinne^ entlmsfasmen för phantasfans skimrande rikedom Icmnade rum för en djup oeh Har känsla af enfaldens höghet-, det ovissa svårmo* ' det öfvergieh till visshet om förgängliyheten af det besmittade jordiska, och om aförgäugtighetm mf
Källa: Project Runeberg ·
