Sida 103
V tljan är det Första: viljan sätter intet förut (öre sig, men är i sin natur intet annat än möjligbeten al ett följande. Hyad vill den? Förnuft, d. ä. förnimma sig sjelf.
Således icke o förnuft är viljan, emedan hon vill förnuft; icke förnuft eller förnuftig, såsom vore hon dcraf bestämd, b vilket ger Determinism. Determinism uppkommer, så snart Förnuftet sättes förat.
I allmänhet (kan mot Enhets-Philosopberna anmärkas) är väl det förnumna dock ett, och det förnimmande ett annat. Och, om så är, hvilketdera är först? Icke det förnimmande, som, då det icke är annat än förnimmande, således icke sättande, ingea ting kan få att förnimma, om det sättes först, utan förbUfver ensamt. Det förnumna eller förnimbara deremot innebär just möjligheten och sättningen af det förnimmande, så att det, först sjclft satt,' sedan sätter detta såsom dot -andra. Viljan är dét subject, som vill förnuftet; förnuftet således objcct for vil-
o
Jans sättande subjcctivitet. Atcr är förnuftet det subject, som förnimmer viljan: viljan objcct för för-tmftets fattande subjectivitet.
Viljan är således det Första. — På negativ väg inses detta genom följande invändningar: emot Ficbtc;
8 j cl fm ecl vetand c förutsätter Sjcifhet = Vilja,
Källa: Project Runeberg ·
