Sida 157
kistorisk continuitet, Detta rar t Cartcsii philosoplile ilen törsta grundsatsen, men blef sedermera hela den nyare philosophiens lifsprincip. Då nu phi-losopbien lemnar denna princip samt mer och mc* inser och omfattar sin historiska idée, torde man med skål kunna anse slutet af denna period varaf for handen, men dermed också en fullkomligare me-tamorphose af pbitosophien förestå.
Under sådana förhållanden synes det vara en huft yudsak att klart och riktigt bestämma väsendet och betydelsen af Philosophiens Historia, Af denna upp-» gift giftes mer än e n lösning, och vanligen hör man äfven flera åsigter deraf utvecklas.
Alt Historia hvilar på personlighetens be»? grepp; ty ingen Historia kan giftas, utan person, och ingen person, utan att skapa sig en Historia, Man fattar derföre Historiens begrepp blott så till Vida, som man förstår personlighetens begrepp.
Personligheten har tvenne momenten i n d iV i-dualitet och universalitet, men är sjelf den concreta enheten af begge. Likväl kan denna con-eretion för tanken upplösas, så att Historiens begrepp sökes antingen uti individualiteten eller i u-niversaliteten, i och för sig ensam betraktad, fläraf uppkomma t r e n n e olika sätt att betrakta Historien, af hvilka två, emedan de afse hvardera blott e n abs-traet sida af sanningen, visa sig vara falska och träffaa af en Nemesis; *den tredje innebär den concrcta sanningen, men både vederlägger de begge andra —* gå vida de genom differens grumla sanningen —■
Källa: Project Runeberg ·
