Sida xxvi
ver hvilken ett drag af stilla sorgsenhet hväade, km-der tecknade med förgängelsens rodnad och en fint rundad haka bildade de öfriga dragen i hans ansig-tev JBet märka, rätt lockiga håret förhöjde ännu] mer skärheten af hans hg* Öfvér det heda lag ett själens uttryck, som intog för honom ännu mer än det regelbundna i dragen. Hans kroppsbildning ha-de kunnat kallas stark, om den icke lurii denna pra*, get af hämmad utveckling, som utmärker anlaget täl den sjukdom, hvaraf han förtärdes. Hans ställning var något framåt lutad, och gången hade något sväfvande, likasom den rört sig efter lagame af en inre musik.
En djup innerlighet, en sträng skärpa och mild hamsUghct voro de naturliga grunddragen i RjelUmders väsende. Men lifvets erfarenhet hade förmildrat dessa motsatser, sammansmalt dem peh låtit ett högre ljus deröfver uppgå. En stark och djup känsla af Rätt gick för öfrigt getiom hela hans varelse. Fid kvarje i hans öden ingripande-beslut hörde man honom fråga, icke hvad som var, nyttigt* eller hvad som var «godt», utan hvad som var Rätt. — Ett anlag tiU svårmod var af naturen nedlagdt hes honom, och den förtrolighet med smärta*;
Källa: Project Runeberg ·
