Sida 31
I EN MINNESBOK.
Hrad är stormens höga brusnjng, Tvingande med magt naturen? — Sjukdoms yrande berusning. Våldsamhet, af vanmagt buren.
Men i vestans milda väder,
1 det tysta, stilla, svala Rikast bor och klarast träder Herrans ande fram, att tala.
Hvad är färgers varma fägring, Skälfvande i yppig brånad? — Ljusets brutna? fallna hägring I sin syndakänslas trånad.
Blott det hvita, blidå, skära,
Som ej jordens barn vill smaka, Gifver ljusets fulla ära,
Rena oskuldsfrid tillbaka.
Herrans höghet klarast blänker Fram ur ödmjukhetens spegel; Blott åt bjertats enfald skänker Herrans rikedom sin prcgel.
Källa: Project Runeberg ·
