Sida 36
Endast smärtans skördar Stå ovanskligt qvar, Nattens magt ej mördar livad af natten var. Öfvergifna sinne!
Är då allt förbi?
Fins då ej ett Minne, Som vill evigt bli?
Som från synden, sorgen Sjelft befriadt är Och i sig en borgen För hvart Minne bär?
Se! åt stånden skänker Det en evig halt t Se! som hopp det blänker, 1 förbytt gestalt — Minnet af Det bjerta, Som vår synd förglömt, Kalken af vår smärta Ocji vår ondska tömt*
Och att ej mer släckas,
Ej fördunklas mer, yid det minnet väcka»
Källa: Project Runeberg ·
