Sida 40
TILL MARIA.
Ps dig jag tänker, när for minnets villa Min barndom dyker evigt upp och flyr:
Uti din röst, likt ur ett Qerrau, stilla,
Dess blida belsning för min längtan gryr.
Jag skådar dig, när i min håg jag livälfvcr Med blygt begär en väntad framtids rön: Uti din rodnad mig till mötes skälfvcr Hvar salig skickelse, kvar helig lön.
Om mig en glädje bryr i vänligt k vimmel, Om mig en blixt af tjusning genomfar,
Till dig jag blickar, på din pannas himmel Min glädjes mening hvilar lugn och klar.
Jag söker dig, då sorgens udd mig sårar Och syndens natt mig fattar med sitt ve: Uti ditt öga genom gömda tårar Jag smärtan ser i^sin försoning le.
Dig famnar jag, när fromt i bön förklarad Min längtan höjer sig, min suckan dör;
En evig bön, å nyo tänd och svaradj Uti ditt lif jag sagta andas hör.
Källa: Project Runeberg ·
