Sida 150
102 SJUTTONDE - KAPITLET.
med en öppen balkong, som vetter mot den breda allén. Här slogo vi oss ned tillika med viceguvernören och kalentaren och drucko te. I allén rörde sig en brokig menniskomassa, som samlats för att bese de långväga gästerna. Emellertid mörknade det, men avenyen upplystes af de många lyktorna, som gåfvo. den ett imponerande och storstadslikt utseende.
Sedan: visade man oss den våning, som ställts till vårt förfogande. Från balkongen kom man in i en stor sal, hvars väggar pryddes af tvenne porträtter. Det ena föreställde Feth Ali Schah, lätt igenkänlig på sitt långa, svarta skägg, det andra Nasr-ed-Din Schah, hvilkens bild i kroppsstorlek, utförd af en persisk konstnär, var mycket lyckad. -Midt på golfvet, söm: var. belagdt med: hvita och svarta skifvor af glaseradt tegel, stod ett långt bord med en rad af tända ljus, och omkring väggarna stolar, Från detta rum ledde en glasdörr in till en mindre sal, där middagen redan var serverad. Denna liknade i allt de öfriga gästabud man förut gifvit oss; bland rätterna märktes grönsoppa, köttbullar med lök, pänir (persisk ost), mast (tjock, sur grädde), syltade frukter och bär. Därtill serverades såväl rödt som hvitt kasvinervin; det förra var surt och för oss nästan onjutbart, det senare däremot förträffligt.
Tre sofrum stodo till vårt förfogande, och efter en händelserik dag funno vi i dem en välbehöflig hvila.
Källa: Internet Archive ·