Sida 35
UTFLYKTER I STAMBUL, II
också stora skaror till moskéerna, hvilkas minareter klockan 8 illumineras med lampor. Mellan de smala tornen stråla "nu muhamedanismens heliga namn i tusen lågor, som framträda skarpt mot den nattsvarta himmelens bakgrund och komma själfva stjärnorna på skam. Så lästes t ex.. mellan två af Sultan Achmeds minareter namnet Abu Bekr.
Då vi kommit upp i Aja Sofias öfre galleri, möttes våra ögon af ett obeskrifligt storslaget och oförgätligt skönt skådespel. Den väldiga moskéns oerhörda inre, den kolossala kupolen och de härliga porfyrkolonnaderna, allt förenade sig till att göra ett djupt intryck på åskådaren. Gigantiska sköldar med heliga språk ur koranen gifva nu Justiniani kristna kyrka en helt annan karakter än den borde hafva, men hvem vet om icke Aja Sofia, som snart i 4350 år varit en muhamedansk moské, ännu en gång skall blifva ett kristet tempel?
Lutar man sig fram öfver galleriets bröstvärn, bländas ögat af tusentals oljelampors hvita ljus, som klart upplyser moskéns nedre delar, under det att de öfre partierna lemnas i halfmörker. Oljelamporna bestå af små hemisfäriska glasskålar, som dels hänga i väldiga kronor, dels på stramt spända linor. Under dessa lampor syntes liksom djupt nere i en afgrund menigheten, som, stående i långa led, åhörde gudstjensten. Än är det stilla som i en graf; de troende hafva fallit på knä och luta pannan mot golfvet; än afbrytes den högstämda tystnaden af en silfverklar stämma; det är mollan eller presten, som från predikstolen förkunnar koranens bud och Allahs lof. När de sista orden förklingat och det sista ekot dött bort i hvalfven, sjunger hela menigheten »Allah, Muhamed>, men blott för att i nästa ögonblick åter i ödmjuk ställning hängifva sig åt stilla betraktelser. Det är en särdeles gripande och högtidlig ceremoni.
30:
Källa: Internet Archive ·