Tillbaka Read Runeberg

Konung Oscar's Beskickning till Schahen af Persien år 1890

Originalsida 37
Originalsida 37
Originalsida 36
Originalsida 37
36–37

Sida 37

EN SELAMLIK. 1iGg

karna själfva, det enda tillfället att få se sultanen på nära håll och öfvertyga sig om att han lefver. Det är emellertid icke alltid till samma moské, som färden ställes; än är den ena, än den andra utsedd till plats för gudstjenstens utöfvande. Å

Fredagen den 25 april var Hamidijehmoskén utsedd därtill. Det är en liten krithvit, särdeles vacker och smakfullt byggd moské med kupol och en enda minaret med en platform. Hamidijehmoskén, som är uppförd af den nu regerande sultanen och därför bär hans namn, är belägen vid sidan af Jildis-kiosken och färden är därför icke lång. Båda dessa byggnader ligga för öfrigt på höjden nordost om Dolma Bagtsche. Midt emot Hamidijeh har sultanen låtit uppföra en paviljong med terrass, som står till skådelystna européers förfogande. Mellan denna och moskén löper den breda väg, på hvilken det lysande följet passerar förbi.

Åtföljda af envoyén Reuterskiöld och legationens drogman, herr Timoni, begåfvo vi oss i tvenne vagnar till. paviljongen, där kammarherre von Geijer väntade oss. Många andra européer voro redan samlade i dess gemak. Bland dem märktes Rysslands och Italiens ambassadörer, excellenserna Nelidoff och Blanc, med sina drogmaner, vidare grefve Béla Széchenyi och grefve Teleki, den berömde professor Rudolf Virchow, som just nu hade kommit till Konstantinopel från en arkeologisk resa i Mindre Asien, som han företagit tillsammans med Schliemann, samt slutligen en hel del turister.

Samtidigt uppmarscherade äfven trupperna, för att i täta led ordna sig mellan palatset och moskén. Inom kort syntes där i dubbla linier infanterister, artillerister, sappörer och i suavuniformer klädda soldater; bakom dem böljade hopar af nyfikna turkar och andra stambulsbor. Alla väntade och kastade långa blickar åt det håll, hvarifrån sultanens vagn skulle komma. Soldaterna intogo »på stället hvila» och pratade fritt med hvarandra; i paviljongen och på terrassen talade man blott sakta och solen brände hett. Emellertid anlände en hög turkisk herre i uniform, det var Emin Bej, en af sultanens kammarherrar, som på monarkens vägnar helsade konungens beskickning välkommen.

"SE EB TLST KATA Ru

Källa: Internet Archive ·