Sida 386
304 TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Kamelen var bokstafligen försvunnen, och de enda spår, som visade att han funnits, voro några blodpölar, som marken ännu icke uppsugit, äfvensom det gräs, han nyss haft i magen. Af inelfvorna, benstommen och huden fanns icke en smula kvar.
Strax efter klockan 9 var den egendomliga offerfesten förbi.
Den i Europa mest kända persiska kvinna torde vara Emin-e-Agdas, en af schahens gemåler, som år 1889 besökte Wien för att botas för en farlig ögonsjukdom. Hennes resa gagnade emellertid till intet, emedan det redan var för sent att operera ögonen. Schahens lifmedikus hade åtagit sig att utföra operationen och afrådde från den europeiska resan, alldenstund han insåg, att hon icke skulle hinna fram i tid. Men genom hofintriger kom resan till stånd, antagligen emedan den kungliga gemålens kavaljerer och eunucker ville begagna tillfället att göra en liten lustresa i Frengistan. Hon var åtföljd af ett dussin personer, af hvilka fyra voro damer, och resan kostade 100,000 francs.
De läkare, till hvilka man vände sig i Wien, kunde emellertid, som nämndt, icke hjälpa henne, och då hon i början af juli kom tillbaka till Teheran, var hon nästan blind.
Då således den europeiska läkekonsten visat sig vanmäktig gent emot hennes sjukdom, ville hon vända sig till högre makter. Åtföljd af ett stort hof reste hon den 31 juli 1890 till Schah Abdul Asim för att därfrån fortsätta till Mesched. Här skulle hon vid Imam Risas graf bedja helgonet gifva henne synen åter.
Emin-e-Agdas är faster till schahens favorit, Asis-e-Sultan. Hon har aldrig haft några barn, men har genom ordentlighet och pålitlighet vunnit monarkens förtroende. Under lång tid förvaltade hon haremskassan och förvarade alla schahens diamanter. Det är dock underligt, att hon så länge kunnat bibehålla hans ynnest. Hon lär nämligen vara ovanligt ful och är dessutom öfver 50 år gammal. Men det är
Källa: Internet Archive ·