Sida 570
4 60 FYRTIOSJETTE KAPITLET.
fället att inhemta den krigföring, som italienarna begagnade emot kristenhetens fiende. Han tog tjenst hos storhertigen af Florens och följde om våren 1614 med hans och flera andra staters galerflottor, som detta 'år samlade sig i Livorno för att därifrån kryssa ut öfver hela Medelhafvet. Sedan flottan åtskilliga gånger sammandrabbat med turkiska fartyg, kom den på hösten tillbaka till Livorno med några eröfrade turkiska galerer och stort byte. Den påföljande vintern ville herr Bengt icke tillbringa i overksamhet genom att dröja i en stad, där han icke kunde uträtta något, utan sökte och erhöll sitt afsked från flottan och tillbragte hela följande året, 1615, vid hofven i Florens, Parma, Rom och Venedig.
Den olycka, som förra gången drabbat honom i Asien, hade icke afkylt hans lust att lära känna denna världsdel. Den 3 juli 1616 begaf han sig för andra gången åstad från Europa och kom, efter oändliga besvärligheter och efter att under de många och långa ridterna hafva fått grundligt pröfva farorna af en resa på den tiden bland halfvilda folk, fram till Persiens hufvudstad Isfahan.
Konungen af Persien, den tappre Schah Abbas I, hade vid tiden för hans ankomst med sin armé ryckt ut emot turkarna. Herr Bengt dröjde icke länge i Isfahan, utan skyndade sig till konungens läger, där han blef väl mottagen, hvarefter han deltog i sommarens fälttåg, för att sedan i november följa Schah Abbas tillbaka till Isfahan.
Till minne af sin vistelse i denna stad inristade herr Bengt på muren i ett augustinerkloster, beläget i förstaden Djulfa, där äfven då alla kristna bodde, sitt namn och en latinsk vers, hvilka senare återfunnos och igenkändes af en annan svensk resande, Nils Mattsson Kiöping.
Från Isfahan fortsatte han sin färd till Persepolis och Schiras, hvarest han i ett dominikanerkloster på samma. sätt inristade sitt namn. Ehuru jag under min första resa besökte alla. dessa städer och besåg deras sevärdheter, har jag ingenstädes återfunnit inskriptionen, ej heller hört den omnämnas af på platsen boende européer, troligen af den orsak, att de gamla klostren nu äro jämnade med marken.
Källa: Internet Archive ·