Sida 583
ÅA RESTEN
ÄLDRE SVENSKA RESANDE OCH AMBASSADÖRER I PERSIEN. 473
nad. - Så snart envoyén kom in i salen, vinkade konungen med handen, att han skulle stiga närmare, hvilket genast skedde, och utlät han sig då helt nådigt, att han hade ett särdeles nöje att kunna tala med honom utan tolk, hvilket han ej kunde göra med de andra européerna.» Därpå försäkrade schahen Fabritius, att han blifvit uppehållen så länge därför att han funnit så stort behag i honom. Nu kunde han resa när han ville och borde helsa till konungen af Sverige.
De persiska köpmännen hade redan begifvit sig af, men sedan Fabritius upphunnit dem, åtföljdes alla i en och samma karavan och uppnådde lyckligt Stockholm i december 1688.
Karl XI mottog främlingarne med utsökt vänlighet. >Och efter dessa österländingar voro de första, som fört sina varor hit på Sverige, så blefvo de på kongl. befallning ej allenast: inhemtade med hästar, vagnar och allehanda ståt, utan fingo ock bese alla märkvärdiga ställen och allt hvad rart kunde vara.»
År 1687 introducerades Fabritius på Riddarhuset och två år senare ingick han äktenskap med fröken von Schönfeldt, som skänkte honom femton barn. År 1693 skickades han till Holland för att utröna orsaken till tsar Peters vistelse i detta land och 1697 erhöll han för tredje gången uppdraget att resa till Persien. Instruktioner därtill lemnades af Karl XI, men som konungen afled innan Fabritius ännu lemnat Sverige, tillfogades en bilaga af kongl. regeringen i Karl XII:s namn. Afresan skedde den 10 maj 1697, men på grund af några uppdrag vid ryska hofvet kunde Fabritius icke lemna Moskva förrän den 28 september. I Schemacha mottogs han såsom förut af en mehmandar med hästar och kameler och anlände först den 8 november till Isfahan. Här blef han behandlad med mindre hänsyn än förut. Storceremonimästaren försökte knappa in på ambassadens underhåll, men Fabritius förklarade, att om han ej erhölle hela trakteringen oafkortad, så kunde de gärna behålla sina »snuggstyfrar». Hans konung hade utrustat honom så frikostigt att han dem förutan kunde göra skäl för sig. Schah Hussein, som nu regerade i Persien, mottog däremot sändebudet med utmärkt vänlighet, och för att ådagalägga den aktning han hyste för konung
Källa: Internet Archive ·