Sida 127
127
til wftnligh förlijkning skriffteligen tilbudit, på thet at thet långlige och blodztörstige krijget måtte sist en gång a&kaffas, land och konungarijker then hälsosamma freden fa smaka, och then olycka, som krijget med sig hafwa plägar, engång återwända; men han hafwer ey annat än onyttigh ord tilbaka skrifwit, som mehra kunna tiena til förbittring än förlijkning. Ån ytterligare hafwer han emoot thet stillestånd, som mellan Sweriges och Fålens commissarier bleff beslutit i forledne sommar, thesslijkest mandater och smädeskriffiter hijt in i rijket sändt, i then acht, at han eder ther igenom ifrån eder eedzplicht (ther med I eder uti förbemelte besluut, moot min sahL Herrfader och mig förplichtat hafwe) wille affdraga, oenigheet, sidljachtigheeet, och om möyeligit woro, inbördes krijg åstadkomma; för hwilke hans fahrlige anslag, iag eder gonsteligen wil hafwa åtwamat, han gifwer eder söte och bedrägelige ord, beklagar edert tilstånd, beklagar eder lagenhet, söker doch ther under eder i wärre wilkor at föra, han ropar ther öfwer uthi sine patenter, at I äre satte i krijg med edra grannar och omliggiande konungarijken, men han säger icke ther hoos, at han eder gärna ifrån eder eedh, och så til mbördes örlig reta wil, han kan ock mästerligen förtijga hwem orsaken är, at wij med wåra grannar Ryssen, äre råkade uti thenne feigde. Sunmia, han söker ther effker huruledes honom är möyeligit, mine undersåtares hierta frå mig at draga» och således mehra obestånd til wäga att bringa; hwarföre iagh eder wil gunsteligen förmahnt hafwa, at 1 eder för sådana skriffber til wara taga wille och edre grannar landzoch sochnemän sammaleds och åthwama, at the, heller
Digitized by CjOOQIC
Källa: Internet Archive ·